Today there was an article in the newspaper Svenska Dagbladet where I together with another six people ranked how Swedish politicians behaved in social media. Here is a short post to let my Swedish readers in on the background.

Idag hade Svenska Dagbladet en text om politiker och sociala media. Jag tillsammans med Joakim Jardenberg, Björn Falkevik, Marie Demker, Therese Göterheim, Sofia Mirjamsdotter och Brit Stakston uttalade oss.

Både Joakim och Brit har publicerat sina svar till Svenska Dagbladet så jag tänkte göra detsamma. Jag hade däremot lite svårt att överhuvudtaget lista några politiker (ni som följer mig har säkert läst min åsikt om politikerna och sociala media tidigare ) därför skickade jag följande svar till journalisten Tobias Brandel som stod bakom artikeln:

Hej Tobias! Nu har jag kollat igenom hela den här listan och kan bara konstatera att samtliga politiska bloggare borde gå följande grundkurser:

1. Kommunikation.

Hur får man människor att intressera sig för något som man inte redan har en relation till. Alla bloggar (utom möjligen Philip Wendahl) saknar totalt unikitet och intresseväckande text, bild eller filmer på första sidan som gör att man söker sig neråt. Självklart lägger man några extra sekunder på bloggar där bloggaren är en stor profil redan från början (Läs Carl Bildt, Maria Wetterstrand osv) men så är ju inte fallet i 95% av alla bloggar.

2. Photoshop eller annat motsvarande bildbehandlingsprogram.
Att enkelt kunna beskära bilder och se till att innehållet går att ta till sig på ett smakfullt sätt borde alla som har en blogg lära sig.

3. Fotografi
Att själva dokumentera saker som i mina (och säkert dina) ögon blir unikt och därmed intressanta indragare till artiklar borde alla kunna. Detta borde såklart ligga under Creative Commons så att det i vissa fall också hamnar i tidningarna med referens till bloggaren som fotograf. (Johan Büser utgör ett litet litet undantag. Kursen i fotografi och sociala media skulle han ändå behöva gå men han fotograferar åtminstone.)

4. HDKamera
Att i princip all utom någon enstaka ( exempelvis Magnus Andersson som helt saknar kvalité ur ett produktionsperspektiv) person helt avstått att använda sig av en kamera är helt otroligt. Istället skriver man sida efter sida med text som ingen utom de närmaste och de mest initierade orkar sig igenom. Jag har själv sedan länge talat om Gary Vaynerchuck och hans arbete med WineLibraryTV

Varför har ingen av politikerna en egen jingel. Varför har ingen av politikerna en kvalitativ video kanal. Varför använder sig ingen av politikerna av video för att kommentera andras bloginlägg.

5. Sociala media
Visst. Flera av politikerna har öppnat en Facebook Fan page där man kan “följa” dem. Exempelvis Maria Wetterstrand hänvisar i sin sista blogpost till sin Facebook Fan Page där sista inlägget just nu är från en Salmonsson Ann-Kathrine som frågar “Varför svarar du inte på frågor här på loggen????” (jag tyckte hela den grejen var så lustig så jag bifogade en skärmdump av den delen)

Maria Wetterstrand talar tyst på Facebook. (Uppdaterat: Marias medarbetar har kort besvarat frågan. Men det är ju i sig ett smått tragiskt sätt att hantera sina ‘fans’. Särskilt när det gäller just en sån fråga)

Jag saknar fortfarande helt en närvaro på Bambuser, Slideshare, Delicious, Livestream, Flickr, Vimeo, Viddler, osv osv osv. Det vill säga alla andra kanaler där människor finns.

Min slutsats är helt enkelt följande. som en god förebild hur någon gör video av sin passion.

De flesta politiker, helt säkert med några undantag jag missat, ser sociala media och digitala kanaler som ännu ett medium där de kan skrika ut sin information till andra och där syftet inte alls är att komma någon närmre. Visst. Man svarar ofta på kommentarer i sina bloggar. Men det är väldigt få kommentarer som kommer från människor utanför den politiska bloggkretsen utom i de fall där dessa är hatkommentarer. Man lyckas inte beröra oss vanliga människor och det är nog inte bara jag som aldrig fått ett tips i hela mitt liv om en politikers intressanta blogg.

Jag känner att jag inte kan ge dig en lista på 10 eller ens 5 intressanta politiker ur ett digitalt perspektiv. Det döljer sig helt säkert några där inne men de kräver att jag sätter mig och läser deras innehåll. Och chansen för det är lika stor som att jag lusläser riksdagens motioner för att se om något intressant poppar upp. Det är helt enkelt för svårt att sätta in sig i så mycket textmassa när inget sticker ut vid första ögonkastet. Troligen känner jag precis samma som övriga väljare.

Ja, där slutar mitt svar till Tobias. Själv tyckte jag det var riktigt intressant att se vad som kom ur det. Som vanligt blir ju saker och ting tagna ur sitt sammanhang, men den här gången blev åtminstone det mesta (det lilla som valdes ut) intakt.

Intressant är dock att artikeln verkar ha väckt känslor på alla möjliga sätt. Tokmoderaten, Jonas Sjöstedt, Arkelsten, Thomas Bohlmark, Johan Westerholm, Mina Moderata Karameller, Mina Tre Kronor och Niclas Strandh tycker alla till. Uppdaterat - Magnus Blogg hänger på tåget. Och så även Peter Andersson. Också opassande.

Uppdaterat: Tobias Brandel följer upp med Twitter intervju av Fredrik Federley och Göran Hägglund i dagens SVD. Strålande!

Det började igår med att jag läste en artikel på SVD där man skriver: “Sociala medier ny PR-kanal”. Strax efter retweetade jag @byBalsam som uppmärksammat chefredaktören Martin Jönssons morgontweet (som senare bloggade om allt buzz). Inte många timmar efter postar Brit Stakston en strålande betraktelse av hela historien som hon idag följde upp med en Del 2.

Artikeln i Svenska Dagbladet förenklade kraftigt vad sociala media handlar om och därmed gjorde mer illa än nytta. Jag kastade mig såklart på tangentbordet men hindrades av kissiga blöjor, pulkaåkning, lekstugor, sällskapsspel och annat som hör ledigheteten till. Dagen gick och jag hann får ur mig vad jag tänkte. Men nu är jag hur som helst på banan igen.

Tillbaka till politiker och sociala medier – varför blir alla så fokuserade på Twitter och Facebook och hur gör man egentligen? Det här går nog inte riktigt att svara på, men man kan definitivt lägga fler kort på borden än vad Svenska Dagbladet gjorde.

Om vi ska prata om politik och sociala media måste vi först fråga oss – varför väljer jag egentligen ett politiskt parti? Det kan tyckas vara en komplicerad fråga. Men egentligen är den rätt enkel att svara på:

1. Politiskt söker jag ett parti som tycker som jag. Jag söker ett parti som representerar mig i sveriges riksdag.
2. Likt vänskap måste vi komma överens emotionellt och inte bara åsiktsmässigt. Jag och era representanter alltså. Gör vi det har jag överinseende med mycket. Vänskap väljer man inte bort så lätt.
3. Om vi har varit vänner länge och tycker olika vill jag att du ska lyssna på min åsikt.

Det parti som lyckas svara upp mot de här tre faktorerna på bästa sätt får mig på fall. Det är utifrån det här perspektivet svenska och såklart alla politiska partier borde verka i sociala media eller som jag helst säger – digitala media. Sociala medier i sig har inget egenvärde utan det handlar om totalt integrerad kommunikation.

Olika sociala kanaler/verktyg är bra på olika saker och bör såklart användas utifrån en övergripande strategi. En sådan har helt klart alla politiska partier fått på plats. Men det taktiska genomförandet sviktar i stort sett överallt. Det här beror helt klart på att man inte har tillräckligt stor förståelse hos partiledarna, övrig ledning och resten av partiet. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur fort det här går men det är då konsulter och rådgivare skall visa vägen och även här verkar kompetensen svikta. Helt säkert vänder man sig till traditionella reklam och PR byråer som i sin tur rekryterar in digitala byråer som inte lyckas få fram sitt budskap hela vägen upp till Mona, Fredrik, Maud, Maria och vad de nu heter.

Men, om ni lyssnar kära folkvalda representanter, då vill jag ge er några råd på den digitala och sociala vägen fram till makten över mitt kära fosterland. Nu kör vi:

1. Webbnärvaron måste vara på riktigt

Här i princip alla partierna börjat nosa på både Facebook, Twitter och YouTube. Socialdemokraternas huvudkanal på Facebook är väl inte så mycket att hänga i julgranen. Men däremot har man lyckats etablera lokala grupper som Socialdemokraterna i Haninge på ett bättre sätt. Valet av Grupp framför Fan Pages (vilken ska man välja) ställer möjligen till en del problem när det sen gäller att bygga specifika applikationer och implementera dessa. En annan fördel med Fan Pages hade varit specifika URL för varje kommun/förening eller vad det nu heter. Moderaterna har en bättre närvaro för hela partiet och har även de etablerat lokala initiativ.

Än så länge har ingen av partierna kommit upp i någon märkbar följarskara men någon stans måste man börja. En sak som jag saknar är möjligheten att via moderpartiernas Facebook sidor hitta fram till sin lokala organisation.

Både Centerpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna har etablerat sig på Flickr. Men hur man använder de här kanalerna och till vad skiftar. Märkligt är till exempel att majoriteten av Centerpartiets bilder på Flickr är stängda rättighetsmässigt, även pressbilderna. Konstigt egentligen eftersom just Centerpartiet gjort sak av att publicera sin webb under öppna Creative Commons rättigheter.

Den här bilden från Centerpartiets Flickr konto var ‘all rights reserved’. Så därför täckte jag över ögonen så att ingen ser var den kommer ifrån.

Uppdatering: Efter att Centerpartiet läst den här bloggposten är misstaget med stängda bilder på Flickr åtgärdat!

Socialdemokraterna kallar sig ‘flickr-s’ med title tag Socialdemokrater’s photostream vilket gör det svårt att söka sig fram till deras konto. Moderaterna väljer att kalla en bild på Fredrik Reinfeldt för ’11 (Foto Markus Nordström, Statsrådsberedningen)’ och har inte uppdaterat sitt konto sedan mitten av Juni 2009. Samtliga slarvar med taggning, namngivning av bilder, kategorisering, uppdelning på sets och galleries, geo location osv.

Wikipedia? Ja, där finns alla från Fredrik Reinfeldt till Mona Sahlin. Men gör en snabb jämförelse mellan Moderaterna och Barack Obamas administrations sida när det var dags för val i USA. Obamas sida var 25 meter hög!

Resten då? Webben är så mycket mer än dessa kanaler/verktyg. Utgå från vad ni faktiskt håller på med för tillfället och välj kanal/verktyg. Slideshare, Scribd, Gowalla, Bloggy, LinkedIn, WordPress.com, Bambuser, Qik, Livestream, YouTube, Viddler, Vimeo, Disqus, Social Mention, Twingly, Postrank och mycket mer. Bäst kanske det här förklaras med hjälp av Brian Solis Conversion Prism 2.0:

Kärnan av Brian Solis Conversion Prism 2.0

Jag tog ett stickprov och tittade på vad partierna hade gjort på Slideshare – ett av världens främsta sociala nätverk för delning av presentationer och dokument.

Socialdemokraterna – 1 presentation och 20 dokument. Ett plus för närvaron.

Moderaterna – ingen närvaro…

Kristdemokraterna – ingen närvaro…

Miljöpartiet – ingen närvaro…

Vänsterpartiet – ingen närvaro…

Folkpartiet – ingen närvaro…

Centerpartiet – 5 presentationer och 140 dokument. Här har vi det partiet som har etablerat sig bäst på Slideshare. Det beror troligen på Ulrika Ingemarsdotter och Mattias Östmar som båda är passionerade medlemmar av den svenska ‘bubblan’. De gör ett strålande arbete men kämpar säkert i motvind mot förlegade åsikter och hierarkiska strukturer.

Nu hade jag tänkt gå vidare till LinkedIn, Bambuser osv men här någonstans tappade jag sugen. Det är tydligt att svenska politiska partier oavsett om de tillhör högern, vänstern eller mittemellan inte riktigt funderat över vad sociala media egentligen är. Istället har man valt att hoppa på Twitter, Facebook och YouTube – det vill säga några få kanaler/verktyg som fått mycket uppmärksamhet. Öppna API, multipla domännamsstrategier, fritt innehåll, kvalitativt innehåll, närvara överallt osv lyser med sin frånvaro.

2. Fokusera på politiken och ert budskap. Låt andra användare stå för underhållningen

Sitter och tittar på ‘En liten julhälsning’ på Socialdemokraternas YouTube kanal. Texter går något sånt här: “Nu är det kris, tom är vår gris, Reinfeldt är kommen hopp trallalala. Allt går i stå, många får gå, många får gå.”

Nej. Det här hör inte hemma på Socialdemokraternas officiella YouTube kanal enligt mig.

Jag förstår att det finns en vana hos politiska partier att skända motståndare och agera opinionsparti när det behövs. Det här hör dock INTE hemma i sociala media. Använd sociala media till att komma närmre era väljare och lyssna. Fokusera på att tydliggöra vad ni står för och skapa engagemang för detta.

Humor och satir ska inte underskattas. När man talar om Barack Obamas storhet i digitala media ska man inte glömma att humor, underhållning och satir stod för merparten av all trafik. Obama Girl och Ill Willy drog mer än 50 miljoner tittare på YouTube till förmån för Obamas budskap under valrörelsen. Men alla initiativ var tagna av människor som ville få Barack Obama vald. På så sätt kunde Obama fokusera på vad han ville åstadkomma som politiker istället för vad han tyckte om sina politiska motståndare.

Rätt använt så kommer era följeslagare skapa humor åt er. Låt det stanna där.

3. Kvalitet ÄR viktigt i sociala media också

Genomgående blir man chockerad över hur svenska partier verkar ha lämnat allt vad kvalitet och kommunikation bakom sig när man äntrat den sociala arenan. Bara för att något verkar gratis ska man inte försumma vikten av hur man framställer sig, sin åsikt och sitt parti. Sveriges politiska partier är otroligt rika och har avsevärda summor allokerade för kommunikation. Ni borde alla ha team som arbetar med att fotografera, filma och spela in ljud för att på så sätt få fram era åsikter och budskap på bästa sätt.

En skärmdump från YouTube på en skarp Obama och en trist Per Schlingmann

En vanlig invändning här är att det kostar mycket pengar att producera bra bild och ljud. Det stämmer inte. Däremot kan ni inte vända er till era ordinarie kommunikationskonsulter. Ni måste helt enkelt dammsuga frilansmarknaden och skriva långsiktiga avtal med fristående kreatörer som levererar till en lägre kostnad. 2 minuter högkvalitativ film ska kosta maximalt 20000 kronor. Mer än så, då pratar vi reklamfilm och det här handlar om redaktionellt innehåll – inte reklam!

Om jag eller någon annan pallrat oss hela vägen till er webbplats, YouTube kanal, Facebook Fan Page eller annat fritt valt forum kan man i alla fall förvänta sig att ni talar till oss genom kvalitativa filmer, välskrivna texter och bilder tagna av människor som vet hur man håller i en kamera.

Blanda inte ihop sociala media och öppenhet med brist på professionalitet och kommunikativ kompetens!

4. Förflytta media pengar till innehåll

En av de största investeringar en politisk organisation gör under en valrörelse är medierelaterade investeringar. Det vill säga ni köper fyrverkerier som får folk att titta upp en stund och sen när spektaklet är över är det dags och köpa mer. Om det nu ger någon avsedd effekt är chansen stor att er potentiella väljare ger sig iväg på nätet och då är det andra krafter som styr.

Motorn i all verksamhet på nätet idag och än mer i framtiden är innehåll. Ska man vara ännu mer drastisk kan man säga att motorn i all kommunikation idag är eller kommer bli innehåll. För även om ett parti basunerar ut sina budskap på affischer, i tidningsannonser eller på TV så hamnar människor förr eller senare framför Google och söker på saker. Vad som träffar högst har helt med partiernas samlade innehållsmässiga närvaro på egna och andra webbplatser. Kort och gott. Ju fler som länkar till innehåll hos exempelvis socialdemokraterna – ju fler hittar er i Google.

Flytta budget från betald reklam till socialt och digitalt innehåll. Ur en av mina presentationer på Slideshare.

Vi befinner oss i ett paradigmskifte ur ett kommunikationsperspektiv. Det här innebär att vi måste fortsätta precis som vanligt med traditionell kommunikation, det är ju ändå det som ger bäst effekt. Samtidigt måste vi föda nya initiativ. Vi måste innovera. Utan innovation står vi maktlösa när omvärlden förändrar sig. Och ja. Innovation kostar pengar och ger inte alltid tillbaka pengarna på en gång.

Jag har för avsikt inom kort att skriva en längre bloggpost specifikt om hur reklam som vi känner den håller på och tar sina sista andetag samtidigt som den fortfarande ger fantastisk effekt. I den kommer jag göra en jämförelse mellan reklamen och den klassiska produktlivscykel modellen. Tills dess får ni hålla till godo med bilden ovan som visar var vi befinner oss idag.

Se modellen i sin helhet på mitt Slideshare konto

Traditionell reklam har nått den sista mognadsfasen innan det är dags att ersätta den med ny typ av kommunikation. På samma sätt som när ett företags produkter når den här nivån måste vi se över vårt sätt att kommunicera. Vi måste experimentera med nya format, nya lösningar och nya innovationer. Det kommer innebära höga kostnader, ingen effekt, många felsatsningar men också förhoppningsvis framgångar som såsmåningom ersätter vårt gamla sätt att kommunicera helt och hållet.

5. Samling framför folksamling

I artikeln gör man stor sak av hur många followers en politiker har jämfört med en annan. Det handlar inte om det. Sociala media handlar inte om folkmassor och tävling i mest antal followers och vänner. Det handlar främst om mindre nätverk av människor som delar någon form av uppfattning. Det här tycker jag Socialdemokraterna har lyckats med bäst av alla partierna. Samtidigt saknar jag helt politikernas närvaro i mindre forum och communitys. Visa er också där vi vanliga medborgare rör oss. Blocket, Bilddagboken, Lunarstorm, Grannar.se, Odla.nu, Compricer, Knuff och såklart mycket mycket mer.

Satsa som sagt ovan inte bara på Facebook, Twitter och YouTube. Visa er på de digitala småstadstorgen!

6. Hur differentierat är ert budskap egentligen?

Vad händer när alla partier använder samma argument? Vad skiljer dem åt?

I takt med att de politiska partiernas åsikter verkar flyta samman vänder vi oss tillbaka till våra fördomar. Moderaterna och det borgerliga blocket lyckades uppenbarligen väl med att förflytta sin åsiktsgrund och få människor med sig på tåget under förra valet. Men vad händer nu 2010 när alla partier mer eller mindre finns på nätet.

De digitala medierna kommer spela en stor roll när väljarna söker svar på sina frågor. Då är det viktigt att budskapen är enkla, tydliga och samtidigt förmedlar det som gör partierna unika. I takt med att valrörelsen rullar på måste partierna fundera på vad de fyller sin sociala närvaro med – inte bara kopiera varandra och fylla ut tomrum med icke unikt material.

Jag vill förstå vad som är skillnaden på de olika regeringsalternativen. Det vill jag göra genom att komma er nära. Inte genom att läsa slagord, se filmer där ni framhåller er egen kompetens och titta på generiska bilder. Vilka är ni, vad tycker ni och vad står ni för – på riktigt?

7. Slutligen – Hur är det med språken?

En svensk-finsk klassiker från min barndom

Slutligen förundras jag över hur få utav de svenska partierna som faktiskt väljer att erbjuda sina egna webbplatser på mer än ett språk. Visst, Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och de andra partierna översätter några dokument men ingen erbjuder hela sin webbplats på alternativa språk. Med tanke på att mer än 10% av vår befolkning talar ett annat modersmål och att vi har fem nationella minoritetsspråk borde man kunde förvänta sig nytänkande på det här området.

Det här är inte svårt. Det kostar en slant, men absolut inte mycket i relation till vilken effekt det skulle ge. Jag själv har exempelvis arbetat med globala kampanjer som översatts till mer än 20 språk. Tillsammans med byråer som Translations.com går det att upprätta processer som enkelt systematiserar översättning av webbnärvaron. Självklart måste man tänka på det här redan när man designar och bygger webbplatsen och det är tydligt att ingen av partierna gjort. Men å andra sidan kanske man inte kan förvänta sig mer när inte ens vår Riksdag går i bräschen på det här området.

Jag är dock övertygad om att det partiet som åtgärdar det här omgående (det är gjort på någon månad) tjänar ett antal viktiga procent i årets valdebatt.

Sammanfattning

Det är tydligt att alla svenska partier sakta men säkert känner sig fram i den digitala djungeln. Den sansade och eftertänksamme tycker säkert att man inte ska experimentera för mycket och att det här är en bra strategi. Personligen ser jag ingen som helst anledning till det här beteendet.

För att lyckas i sociala media och på internet i stort måste man springa, falla, resa sig igen, springa mer och falla igen. Mark Zuckerberg sade i en intervju förra året – “You have to break it to make it” och det är väldigt talande.

Nu är det valår. Det parti, eller vi kanske ska säga block, som vill gå vinnande ur den här valstriden måste höja tempot. Ni måste släppa allt var internpolitik heter och istället sätta fart. Dela med er av era åsikter precis överallt. Ta diskussionen överallt. Producera bilder, filmer och dokument med hög kommunikativ kvalité.

May the best man or woman win!

Blåst på mobila nyheter. Det är rubriken på Martin Jönssons senaste inlägg i SVD om nyhetstjänsternas framtida utmaningar.

Martin menar att nyhetstjänsterna för en ojämn kamp mot allt annat som släpps på mobilen samt att det inte är nyhetsändningarna som kommer stå först i kön för vad användarna vill ha i sin mobiltelefon i framtiden.

Martin har fel enligt mig. Nyheter är och förblir relevanta. Det handlar snarare om att nyhetstjänsterna inte förstått vad eller hur man ska göra samt att de är fortsatt protektionistiska.

Joost, Aftonbladet och YouTube visar vägen. Men det är långt kvar.
I fredags släppte Joost, en internet baserad video tjänst sin nya applikation. Den lär snabbt stiga upp på listan. YouTube och Aftonbladet är redan där (Aftonbladets applikation låg på topplistan länge när den släpptes). När CNN och andra videobaserade nyhetskanaler släpper bättre nyhetsapplikationer, då kommer vi snabbt få se hur topplistan på Top Paid Apps får besök av mer kvalificerat innehåll, även om jag i och för sig tycker just Ocarina är en av de mest kvalificerade. En vanlig flöjt har stått sig i nästan 50000 år.

Hur ska en framtida nyhetsapplikation se ut då?

Min iPhone News App skulle sett ut något åt det här hållet. 

I grund och botten är applikationen helt baserad på video och ljud. Text göre sig icke besvär. Dit kan jag surfa ändå om jag vill.

Ljud och Video, men inte text.
Ljud? Ja, jag måste säga att det är lite förvånansvärt att ingen tidning börjat med att sända just inläst ljud. Ofta vill jag höra nyheter i typ bilen. Radio säger du. Men, radio sänder. Radio är inte interaktivt. Möjligheten att kunna lyssna på nyheter nu och när som helst är oslagbar. Om man dessutom har en alert (läs nedan) som pingar till när en viss typ av nyhet släppts, blir det ännu mer relevant.

Dessutom finns det en hel del artiklar jag skulle vilja lyssna på när jag åker till jobbet eller kanske sitter och vill ha en lugn stund på ett tåg. Amerikanska texter kan man automatiskt översätta till inläst ord, jag använder mig själv den funktionen på min Whiskyblogg.

Alerts och prenumerationer
Applikationen innehåller självklart en hel del alerts-möjligheter. Dvs att jag kan sätta regler för att bli uppdaterad om något intressant händer. Nyhetskanalerna tänker fortfarande i former av 19:00 sändningen trots att vi faktiskt har tillgång till nyheter hela tiden. Mina alerts kan basera sig på allt ifrån globala nyheter, svenska nyheter till nyheter som har inträffat inom 10 mils radie (gps baserat) från där jag befinner mig.

Självklart med en implementation mot Google Earth så jag ser exakt var händelsen inträffat. Åker jag bil på väg in till Stockholms stad och får en alert att en bomb har exploderat på Sergels Torg kan jag enkelt välja vad jag vill göra utifrån den informationen.

Eftersom vi implementerar Google Earth i nyhetsapplikationen så kan jag söka nyheter via just en karta. Ringa in områden, surfa mig runt en jordglob och via färgkodade ikoner veta var de mest ‘heta’ nyheterna finns.

Social spridning en viktig del i nyhetsrapporteringen
Min nyhetsapplikation visar också den sociala spridningen av en nyhet. När klickar på en het nyhet i exempelvis Skövde. Då kan jag enkelt klicka på nätverksikonen och fälla ut ett rotsystem som visar hur andra tidningar och bloggar plockat upp nyheten, kommenterat om den alternativt tillfört innehåll.

Om man surfar in på Ronnestam.com via iPhone så kan man fortfarande kommentera och dela med sig nyheten. Jag räknar självklart med att även detta finns i den nya iPhone applikationen. Men i nyhetsapplikationen vill jag också kunna se var folk som kommenterat nyheten befann sig. Var hettar debatten upp?

Med en videokamera räknar jag också med att, precis som på YouTube, användarna kan lämna videokommentarer.

Öppna API
New York Times går i bräschen här. Öppna upp era resurser och låt era användare bygga vad de nu vill bygga med er information. Erbjud sen plats i er iPhone app för deras idéer. Vem vet, kanske något bygger en flöjt som kan leverera nyheter.

Vad säger andra tidningar
Det finns idag en slags skepsis inom tidningsvärlden att korsreferera till andra källor. Man vill framstå som den ultimata källan. Martin till exempel skriver idag om Ocarina. Han har har säkert inte hittat den via min blog, men någonstans har han väl ändå hittat den. Ändå refererar han inte på något sätt till en källa. Här måste tidningarna bättra sig. Det handlar ju till slut om att vara bäst på det man gör. Då kan det väl inte vara så farligt att ‘credda’ andra källor än officiell köpt information.

SVD bland andra har börjat implementera Twingly. Bra, ett steg på vägen. Men jag vill också se förslag på andra tidningar som har andra vinklingar på nyheten. Sharing is caring.

Tidningarna då?

Fokusera på kärnverksamheten. En tidning har jag hemma för att i lugn och ro kunna fördjupa mig i vad som händer i världen. Jag vill läsa den till frukost eller när jag kommer hem på kvällen. Formatet på tidningen måste vara absolut bäst. Läsbarheten högst. Bildkvaliteten bättre än idag. Skapa ett eget format. Idag är DN, SVD, DI, Aftonbladet och Expressen skrämmande lika. Som Martin själv skrev för några veckor sen, det känns befriande med ett stort format.

Att läsa tidning handlar inte om att det skall vara smart och enkelt. Det ska vara härligt, mysigt, roligt, underhållande, dramatiskt osv osv. Med andra ord. Bygg er produkt utifrån emotionella värden – inte rationella. Det lilla formatet är tråkigt och fyrkantigt. Utveckla pappret, berättelserna, produkten, upplevelsen och bjud framför allt in era läsare betydligt mer. 

Självklart kommer en dag när vi kanske ersätter pappret med någon typ av elektroniskt papper och då kanske vi ser på video i anslutning till texten. Men kring frukostbordet ersätter vi förhoppningsvis inte den stilla läsningen, om nu inte tidningarna själva totalt förstör sin egen produkt genom att gå för lång ifrån det verkliga värdet.

Nu är det dags för glögg och pepparkakor.
God 1:a advent allihopa!