Today there was an article in the newspaper Svenska Dagbladet where I together with another six people ranked how Swedish politicians behaved in social media. Here is a short post to let my Swedish readers in on the background.
Idag hade Svenska Dagbladet en text om politiker och sociala media. Jag tillsammans med Joakim Jardenberg, Björn Falkevik, Marie Demker, Therese Göterheim, Sofia Mirjamsdotter och Brit Stakston uttalade oss.
Både Joakim och Brit har publicerat sina svar till Svenska Dagbladet så jag tänkte göra detsamma. Jag hade däremot lite svårt att överhuvudtaget lista några politiker (ni som följer mig har säkert läst min åsikt om politikerna och sociala media tidigare ) därför skickade jag följande svar till journalisten Tobias Brandel som stod bakom artikeln:
Hej Tobias! Nu har jag kollat igenom hela den här listan och kan bara konstatera att samtliga politiska bloggare borde gå följande grundkurser:
[click to continue…]
psst. You haven't missed the new app for kids aged 1-9 years old? It's created by my other company JAJDO.
Check it out in the App store
Det började igår med att jag läste en artikel på SVD där man skriver: “Sociala medier ny PR-kanal”. Strax efter retweetade jag @byBalsam som uppmärksammat chefredaktören Martin Jönssons morgontweet (som senare bloggade om allt buzz). Inte många timmar efter postar Brit Stakston en strålande betraktelse av hela historien som hon idag följde upp med en Del 2.
Artikeln i Svenska Dagbladet förenklade kraftigt vad sociala media handlar om och därmed gjorde mer illa än nytta. Jag kastade mig såklart på tangentbordet men hindrades av kissiga blöjor, pulkaåkning, lekstugor, sällskapsspel och annat som hör ledigheteten till. Dagen gick och jag hann får ur mig vad jag tänkte. Men nu är jag hur som helst på banan igen.
Tillbaka till politiker och sociala medier – varför blir alla så fokuserade på Twitter och Facebook och hur gör man egentligen? Det här går nog inte riktigt att svara på, men man kan definitivt lägga fler kort på borden än vad Svenska Dagbladet gjorde.
Om vi ska prata om politik och sociala media måste vi först fråga oss – varför väljer jag egentligen ett politiskt parti? Det kan tyckas vara en komplicerad fråga. Men egentligen är den rätt enkel att svara på:
- Politiskt söker jag ett parti som tycker som jag. Jag söker ett parti som representerar mig i sveriges riksdag.
- Likt vänskap måste vi komma överens emotionellt och inte bara åsiktsmässigt. Jag och era representanter alltså. Gör vi det har jag överinseende med mycket. Vänskap väljer man inte bort så lätt.
- Om vi har varit vänner länge och tycker olika vill jag att du ska lyssna på min åsikt.
Det parti som lyckas svara upp mot de här tre faktorerna på bästa sätt får mig på fall. Det är utifrån det här perspektivet svenska och såklart alla politiska partier borde verka i sociala media eller som jag helst säger – digitala media. Sociala medier i sig har inget egenvärde utan det handlar om totalt integrerad kommunikation.
Olika sociala kanaler/verktyg är bra på olika saker och bör såklart användas utifrån en övergripande strategi. En sådan har helt klart alla politiska partier fått på plats. Men det taktiska genomförandet sviktar [click to continue…]
