Sociala media på frammarsch men social värme lyser allt mer med sin frånvaro.

Internetworld frågade om jag ville skriva en krönika till Internetworld. Det gjorde jag och den publicerades i dagarna.
Här återger jag den på min egen blogg.

open_fire

Adventsljusstakar och julstjärnor lös med vackert sken i våra fönster. Helgerna var fyllda av glöggfester och julstök. Det såldes mer fyrverkerier än någonsin trots strängare förbud och regler. Vi har firat ännu en jul och ännu ett nyår.
  Nätet var inget undantag. Vi skickade jul- och nyårshälsningar kors och tvärs. Både stora och mindre webbplatser julpyntades och i de sociala nätverken var aktiviteten minst sagt hög. Virtuella fyrverkeripjäser lös upp Internet och sociala media mer än någonsin.

Men, var alla med på de digitala festligheterna?

Har du tänkt på vad som egentligen händer med umgänget när vi flyttar över mer och mer av våra interaktioner till de sociala nätverken?

Sociala nätverk stärker och upprätthåller i många fall våra befintliga relationer, inte minst håller de gamla relationer vid liv som annars skulle runnit ut i sanden. Vi får på många sätt ta del av andras lycka med hjälp av delade bilder och filmer. Men de digitala relationerna saknar dock något som verkliga levererar på ett oslagbart sätt – värme.

Sociala nätverk, typ Facebook, LinkedIn, Apberget, Lunarstorm, MySpace, Playahead, Bilddagboken mm skiljer sig alla starkt ifrån den verkliga världen på ett sätt – du måste bli inbjuden eller godkänd.
  Till skillnad från det publika torget där människor förr i tiden möttes runt en kokande glögg-gryta för att lyssna på en julkör eller bara umgås med nära och kära så flyttar vi i de digitala motsvarigheterna till torget in våra möten i stängda rum. De vi inte känner blir utestängda i kylan, för att inte tala om de som inte ens är uppkopplade på nätet.

Varför blir det så här? Självklart är en orsak ekonomiska förutsättningar. En del människor har helt enkelt inte råd med en dator eller en fast uppkoppling på nätet. Men om vi bortser från det?

Den största skillnaden skulle jag vilja säga är avsaknaden av det passiva deltagandet. I vår verkliga värld. Där är det helt ok att bestämma sig för att gå till julfirandet på Skansen. Där kan du gömma dig i folkhavet och ta del av en social tillställning utan att för den delen tvingas känna någon i förväg. Du kan stå tyst och njuta av sorlet från rösterna kring dig utan att egentligen höra vad de säger. Du kan delta utan att för den delen faktiskt bli synlig. Smaka glöggen, tända ett ljus och stämma in i julsången. Det här är än så länge helt omöjligt i ’sociala nätverk’.

Nu är julen över för den här gången. Det nya året har vi ringt in för länge sen. Ett nytt digitalt år rusar fram fortare än någonsin. Men, stanna upp för en sekund och tänk – vad kan vi göra till nästa jul för att öppna upp våra sociala gränser och bjuda in fler människor till vår värme? Var skjuter vi av vårt digitala fyrverkeri så att fler än våra närmaste kan imponeras av stjärnbollar och kometer.

Kanske ett nytt socialt nätverk där vi umgås verkligen socialt. För namnet till trots så är dagens sociala nätverk först och främst VIP nätverk. Sociala i dess verkliga benämning är de inte. Det vill jag kalla dem först när jag ser någon av alla ensamma pensionärer eller uteliggare ståendes vid sidan om men ändå deltagande.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

28 Comments

  • Men… Här sitter ju jag, som du inte känner och som inte känner dig, och njuter tyst av att läsa din blogg. Jag väljer att skicka en kommentar till dig, eftersom det du skriver får mig att reflektera, kanske skriver jag en rad i min egen blogg om det här ikväll. Det är en form av nätverkande det också.
    Vill du nå pensionärer och uteliggare kanske inte de sociala medierna är den lämpligaste kanalen att välja, och inte heller kritisera kanalen för att den inte når alla. Säg en kanal som når ALLA, egentligen. Eller – kanal och kanal förresten… Mötesplats är kanske lämpligare när det handlar om nätverkande. Och så är det ju med alla slags mötesplatser, digitala såväl som baserade IRL, att man går till olika platser beroende på vem man vill möta.
    Graden av socialt nätverkande på webben har för mig att göra med ett individuellt ställningstagande – hur nära vill jag släppa in folk? Det är MITT val, det har egentligen inte med webben i sig, eller det “sociala mediet”, att göra.

  • Men… Här sitter ju jag, som du inte känner och som inte känner dig, och njuter tyst av att läsa din blogg. Jag väljer att skicka en kommentar till dig, eftersom det du skriver får mig att reflektera, kanske skriver jag en rad i min egen blogg om det här ikväll. Det är en form av nätverkande det också.
    Vill du nå pensionärer och uteliggare kanske inte de sociala medierna är den lämpligaste kanalen att välja, och inte heller kritisera kanalen för att den inte når alla. Säg en kanal som når ALLA, egentligen. Eller – kanal och kanal förresten… Mötesplats är kanske lämpligare när det handlar om nätverkande. Och så är det ju med alla slags mötesplatser, digitala såväl som baserade IRL, att man går till olika platser beroende på vem man vill möta.
    Graden av socialt nätverkande på webben har för mig att göra med ett individuellt ställningstagande – hur nära vill jag släppa in folk? Det är MITT val, det har egentligen inte med webben i sig, eller det “sociala mediet”, att göra.

  • @Jenny
    Strålande inlägg och jag håller i det mesta med. Min spaning handlar dock inte om att jag vill nå, utan istället att det finns människor som inte har förutsättningar att hänga med när fler och fler flyttar sina relationer till digitala media. Ta ungdomar i typ 8-12 års åldern. De spenderar idag mer tid framför datorn än ute i lekparken. Vad händer då med de ungarna som inte har något dator att sitta framför…
    Men du har helt rätt i allt annat. Det var därför jag kastade mig över till din blog och spenderade en stund i ditt tysta sällskap 🙂

    @Lotta
    Ah, har inte spenderat någon tid där. Ska ta mig en titt.

  • @Jenny
    Strålande inlägg och jag håller i det mesta med. Min spaning handlar dock inte om att jag vill nå, utan istället att det finns människor som inte har förutsättningar att hänga med när fler och fler flyttar sina relationer till digitala media. Ta ungdomar i typ 8-12 års åldern. De spenderar idag mer tid framför datorn än ute i lekparken. Vad händer då med de ungarna som inte har något dator att sitta framför…
    Men du har helt rätt i allt annat. Det var därför jag kastade mig över till din blog och spenderade en stund i ditt tysta sällskap 🙂

    @Lotta
    Ah, har inte spenderat någon tid där. Ska ta mig en titt.

  • Du brukar oftast ha rätt Johan, men denna gången tror jag att du har fel.
    Jag är helt övertygad om att de digitala, sociala nätverken släpper in fler än vad de utestänger. Fler lyckas med största sannolikhet att skaffa sig vänner via datorn än vad de någonsin lyckades med i det sk IRL.
    Jag har också en fördom om att många “svagare” individer, sådana som inte hade platsat på den offentliga, fysiska arenan, får en bättre chans att hävda sig tack vare bloggar och forum.
    Att ungar runt tiostrecket sitter på sin fetnande röv istället för att aktivera sig bör nog snarare läggas på föräldrarna än en enskild maskin.

  • Du brukar oftast ha rätt Johan, men denna gången tror jag att du har fel.
    Jag är helt övertygad om att de digitala, sociala nätverken släpper in fler än vad de utestänger. Fler lyckas med största sannolikhet att skaffa sig vänner via datorn än vad de någonsin lyckades med i det sk IRL.
    Jag har också en fördom om att många “svagare” individer, sådana som inte hade platsat på den offentliga, fysiska arenan, får en bättre chans att hävda sig tack vare bloggar och forum.
    Att ungar runt tiostrecket sitter på sin fetnande röv istället för att aktivera sig bör nog snarare läggas på föräldrarna än en enskild maskin.

  • Liksom vi är olika individer så använder vi också det sociala livet på nätet på olika sätt. För mig är nätet en del av livet, men det är inget eget liv.

    För mig är det sociala nätverket på nätet något helt annat än de jag träffar utanför nätet. Men varför skulle det inte vara det? Kraven på mig själv och de jag umgås med utanför nätet är högre på flera sätt.

    Jag tror aldrig jag skulle komma på tanken att skriva på t ex Facebook att jag hade svår sorg, var jätteledsen eller något. Men det är helt enkelt för att det inte är jag som person, jag vill inte ha de reaktioner det skulle kunna ge. Däremot hade jag säkert kunnat skicka privatmess till någon.

    Min uppfattning är att nätrelationerna ofta är snabbare både när de kommer och när de försvinner, varmare och kallare än andra relationer. Finns mer ytterligheter här, jag kan också känna icke-koncentrationen. Lite gulliga meddelanden skickas till olika vänner samtidigt som man kollar börskurserna.

    Självklart anser jag att nätkontakterna är givande, men för mig är de ett blekt komplement till möten med människor utanför nätet.

    Min åsikt är att det inte finns något rätt eller fel, vi använder nätet på olika sätt och har olika behov som vi vill ha tillfredsställda.

  • Liksom vi är olika individer så använder vi också det sociala livet på nätet på olika sätt. För mig är nätet en del av livet, men det är inget eget liv.

    För mig är det sociala nätverket på nätet något helt annat än de jag träffar utanför nätet. Men varför skulle det inte vara det? Kraven på mig själv och de jag umgås med utanför nätet är högre på flera sätt.

    Jag tror aldrig jag skulle komma på tanken att skriva på t ex Facebook att jag hade svår sorg, var jätteledsen eller något. Men det är helt enkelt för att det inte är jag som person, jag vill inte ha de reaktioner det skulle kunna ge. Däremot hade jag säkert kunnat skicka privatmess till någon.

    Min uppfattning är att nätrelationerna ofta är snabbare både när de kommer och när de försvinner, varmare och kallare än andra relationer. Finns mer ytterligheter här, jag kan också känna icke-koncentrationen. Lite gulliga meddelanden skickas till olika vänner samtidigt som man kollar börskurserna.

    Självklart anser jag att nätkontakterna är givande, men för mig är de ett blekt komplement till möten med människor utanför nätet.

    Min åsikt är att det inte finns något rätt eller fel, vi använder nätet på olika sätt och har olika behov som vi vill ha tillfredsställda.

  • @kontaktmannen
    Du har nog rätt, digital sociala nätverk är definitivt mer öppna än icke digitala. Jag borde varit tydligare, men min tes handlar mest om att alla ser sociala media som en frälsare samtidigt som de också stänger folk ute. Dvs alla är inte med (fan, låter som en socialdemokratisk reklamfilm här)

    @Åsa
    Bra inlägg. Är nog mer åt hållet jag menar. Dvs att mitt inlägg inte säger vad som är rätt eller fel utan bara att vi alla bör kritiskt tänka på vad som faktiskt händer när vi flyttar över relationer till sociala media

    Intressant det här 😀

  • @kontaktmannen
    Du har nog rätt, digital sociala nätverk är definitivt mer öppna än icke digitala. Jag borde varit tydligare, men min tes handlar mest om att alla ser sociala media som en frälsare samtidigt som de också stänger folk ute. Dvs alla är inte med (fan, låter som en socialdemokratisk reklamfilm här)

    @Åsa
    Bra inlägg. Är nog mer åt hållet jag menar. Dvs att mitt inlägg inte säger vad som är rätt eller fel utan bara att vi alla bör kritiskt tänka på vad som faktiskt händer när vi flyttar över relationer till sociala media

    Intressant det här 😀

  • *asg* “socialdemokratisk reklamfilm”. Det var lätt dagens. Så illa var det faktiskt inte.
    Någonstans tror jag att vi som har förmånen att ha rejäla fysiska nätverk ofta glömmer bort hur ovanliga vi är. De flesta har inte 200 branschkontakter de kan vända sig till för konsultation, socialt umgänge eller för att få leads ifrån. Många kanske inte ens har ett jobb, utan hankar sig fram trots Försäkringskassans inkompetens.
    Personligen tycker jag att de digitalsociala nätverken står sig slätt mot de “verkliga”. Men det kan också bero på att att jag är sjukt sällskapssjuk. Och vem kunde tro det om en misantrop?

    Förresten. Finns inte du på Jaiku Johan?

  • *asg* “socialdemokratisk reklamfilm”. Det var lätt dagens. Så illa var det faktiskt inte.
    Någonstans tror jag att vi som har förmånen att ha rejäla fysiska nätverk ofta glömmer bort hur ovanliga vi är. De flesta har inte 200 branschkontakter de kan vända sig till för konsultation, socialt umgänge eller för att få leads ifrån. Många kanske inte ens har ett jobb, utan hankar sig fram trots Försäkringskassans inkompetens.
    Personligen tycker jag att de digitalsociala nätverken står sig slätt mot de “verkliga”. Men det kan också bero på att att jag är sjukt sällskapssjuk. Och vem kunde tro det om en misantrop?

    Förresten. Finns inte du på Jaiku Johan?

  • Kontaktmannen: Jag tror det viktigaste är personligheten. Ingen förutom jobbet skulle efterlysa mig om jag försvann ett par veckor, men ändå så är det nätbaserade sociala värdet lägre.

    Om någon av mina nätkontakter börjat efterlysa mig efter en kortare frånvaro från nätet via mina vänner, min arbetsgivare osv hade jag tagit det som en integritetskränkning.

    Visst betyder nätkontakterna något, men varma vet jag inte om jag generellt skulle säga att de är. Hjälpsamma tycker jag är ett bättre uttryck. Det går fort att få svar på konkreta frågor och det är kul att dela med sig.

    En intressant sidosak är det här med att t ex välja att skrika ut sin ångest på sin blogg. Då kommer 1o kommentarer med kramar, medkänslor och hålleromdig meddelanden, tar några sekunder att skriva innan vi surfar vidare och skriver ett eget blogginlägg om vad vi ska ha till middag. Bloggen har t ex 300 unika besökare om dagen. Det innebär att 290 går förbi utan att göra något alls mer än att eventuellt ta del av den uttalade ångesten. Är då människor på nätet så mycket mer engagerade än människorna på Skansen när någon mår dåligt? När någon mår dåligt på nätet så räcker några sekunders uppmärksamhet för att det ska tas som positiv respons, utanför krävs mer.

  • Kontaktmannen: Jag tror det viktigaste är personligheten. Ingen förutom jobbet skulle efterlysa mig om jag försvann ett par veckor, men ändå så är det nätbaserade sociala värdet lägre.

    Om någon av mina nätkontakter börjat efterlysa mig efter en kortare frånvaro från nätet via mina vänner, min arbetsgivare osv hade jag tagit det som en integritetskränkning.

    Visst betyder nätkontakterna något, men varma vet jag inte om jag generellt skulle säga att de är. Hjälpsamma tycker jag är ett bättre uttryck. Det går fort att få svar på konkreta frågor och det är kul att dela med sig.

    En intressant sidosak är det här med att t ex välja att skrika ut sin ångest på sin blogg. Då kommer 1o kommentarer med kramar, medkänslor och hålleromdig meddelanden, tar några sekunder att skriva innan vi surfar vidare och skriver ett eget blogginlägg om vad vi ska ha till middag. Bloggen har t ex 300 unika besökare om dagen. Det innebär att 290 går förbi utan att göra något alls mer än att eventuellt ta del av den uttalade ångesten. Är då människor på nätet så mycket mer engagerade än människorna på Skansen när någon mår dåligt? När någon mår dåligt på nätet så räcker några sekunders uppmärksamhet för att det ska tas som positiv respons, utanför krävs mer.

  • Kan vi konkludera att sociala media är bara en till dimension av våra nätverk, som alla nätverk stängs somliga ut och andra släpps in? Ju fler olika sociala nät desto fler kan hitta en plats där de känner sig hemma. Det finns alltid en rädsla för nya strukturer, en gång trodde man inte kroppen klarade hastigheter över 10 km/tim och många trodde på sällskapslivets död när telefonen kom. Jag läste någons kåseri om att tappa bort telefonen och slutligen när paniken lagt sig bli ganska nöjd över att 300 kontakter reducedrats till 5 goda vänner vars nummer han kunde utantill. Konsten är kanske att begränsa sig och faktiskt komma ihåg att umgås med sig själv ibland.

  • Kan vi konkludera att sociala media är bara en till dimension av våra nätverk, som alla nätverk stängs somliga ut och andra släpps in? Ju fler olika sociala nät desto fler kan hitta en plats där de känner sig hemma. Det finns alltid en rädsla för nya strukturer, en gång trodde man inte kroppen klarade hastigheter över 10 km/tim och många trodde på sällskapslivets död när telefonen kom. Jag läste någons kåseri om att tappa bort telefonen och slutligen när paniken lagt sig bli ganska nöjd över att 300 kontakter reducedrats till 5 goda vänner vars nummer han kunde utantill. Konsten är kanske att begränsa sig och faktiskt komma ihåg att umgås med sig själv ibland.

  • Varför så svart och vitt? Jag använder sociala medier, men det betyder inte att jag inte umgås med andra IRL. Kanske sociala medier istället ger möjligheten att knyta nya kontakter som skapar värme, eller värma på de jag redan har?

    Dessutom skulle jag vilja se statistiken för 10-12 åringar som inte har en dator. Snacka om minoritet.

  • Varför så svart och vitt? Jag använder sociala medier, men det betyder inte att jag inte umgås med andra IRL. Kanske sociala medier istället ger möjligheten att knyta nya kontakter som skapar värme, eller värma på de jag redan har?

    Dessutom skulle jag vilja se statistiken för 10-12 åringar som inte har en dator. Snacka om minoritet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *