Now that’s your future challenge. That’s the problem that defines the requirements for digital brands.

In the real world you’ve got great locations and shitty locations. Let’s say you wanna open a coffee shop. If you place it on the High Street you’ll be sure to have clients dropping by. As long as you do an ok job of keeping your products in shape you’ll do good. There’s of course one problem – not many people can afford to open a coffee shop on the High Street.

There’s no Times Square online. Photo cred: Jo Quint

Just outside the town however, there you’ll find space more or less for free. Your problem however is that you won’t have anyone dropping by unless you’ve got a killer product or a killer service. Suddenly kick ass budgets come into play again, this time for marketing activities and product development. Online however you’re competing with every other shop in your country…or even worse, you might even be competing with every other shop in the world.

This is exactly what the internet is all about. No one will buy something from you unless you’ve got killer products, a killer website and provide people with great value. And you can be sure that if you don’t, they’ll never come back. There’s one more challenge of course – In the real world you are only competing with other shops in the same city. There are no High Streets on the internet. There’s only fantastic products and services…and great marketing activities…over and over and over and over again! There are no shortcuts!

There is a fantastic opportunity here. Traditional brands haven’t really figured it out yet. As I’ve written about before they’re stuck in the past. This is your opportunity!

Go rule the world!

Today is a great day.

Over at JAJDO we’re releasing our third app. Buildo Museum is aimed to get kids all over the world interested in culture. Get your free copy in the appstore before the 6th of febrary!

This post, written in Swedish tells the tale about my 2011 start in Gotland Grand National.

För 32 år sedan gick jag i skolan med Marie Hessel. Sedan dess har vi setts någon gång då och då i samband med någon klassåterträff eller i liknande sammanhang. Sen plötsligt står hon där och hänger i baren på Scandic Anglais Hotel i Stockholm. Lika sprudlande glas som vanligt berättar hon glatt att om 14 dagar ska hon åka till Gotland och köra Grand National på sin endurohoj. Ju mer hon berättar desto mer minns jag de klassiska bilderna från 1989 när Grand National var lerigare än någonsin. Inuti min hjärna är det någon som utbrister “Jag vill också åka” och ur munnen kommer samma ord. Marie ler stort och frågar “Åker du också motorcykel?” Jag svarar snabbt “nej, men hur svårt kan det vara?”

Marie Hessel på motorcykel genom öknen. 1999 startade Marie som en av världens första kvinnor på motorcykel i det ökända rallyt Paris Dakar.

Någon timme senare är vadet klart och bevittnat av våra vänner i baren. Om Marie fixar båge, klubbmedlemskap, licens och nummerlapp så lovar jag att lära mig att köra och fullfölja loppet om två veckor. Framåt natten när jag ska lägga mig för att sova mig minns jag att jag med skräckblandat förtjusning hoppas att Marie faktiskt fixar allt det där hon lovat och att det blir en tur till Gotland för min del. Redan nästa morgon börjar SMS droppa in från Marie. “Olle Ohlsson har båge, jag återkommer om allt det andra” messar Marie. Och på den vägen var det. Inom loppet av två dagar har Marie säkerställt att jag inte kan dra mig ur. Jag ska köra Gotland Grand National.

En tidig söndagsmorgon, helgen innan tävlingen möter jag upp Marie strax utanför Upplands Väsby. Vi lastar på hennes hoj på ett gammalt släp jag fått låna. Strax efter rullar vi upp ekipaget utanför Olle Ohlssons garage utanför Arlanda. 10 minuter senare tar Olle och hans kollega Björn tar emot mig och Marie utanför deras lokaler. Där utanför står 4 vackra Husaberg redo att tyglas i skogen. Jag känner hur det pirrar i magen när hälsar på grabbarna. Det är en god stämning och vi har en vacker höstdag att njuta av. In i garaget, på med skydd, stövlar, kläder och hjälm. Vi skriver ned allt på en lapp eftersom det är samma kläder jag ska ha på mig helgen efter när det är dags för Grand National.

En härlig uppsättning endurohojar i Olles garage.

Bara minuter efter står vi ute på gårdsplanen och Björn ställer frågan “Har du kört mycket båge förut?” Nae, inte mycket men jag har kört en jäkla massa mountainbike svarar jag. Båda svaren är på gränsen till lögnaktiga, jag har ju aldrig kört båge förutom några hundra meter på Farsans båge för något år sedan och Mountainbike var herrans många år sedan, men säger jag det får jag väl inte sätta mig på hojen tänker jag. Det är väl precis som vanligt – ettan ned och resten upp säger jag med spelat självförtroende. Marie, hon står mest och skrattar högt eftersom hon vet precis hur mycket jag kört båge. Björn och jag snackar en stund om allt möjligt medan en av de andra killarna som ska med oss ut i skogen gör sig klar. Då kör vi då säger Björn.

Jag svettas som fan, pulsen slår, jag har bara ramlat 2 gånger på 30 minuter men känner att nu måste vi stanna snart annars ramlar jag av cykeln. Björn måste ha hört mina tankar för han stannar till i skogen där vi kört. “Du hänger med bra” säger Björn. Och det gör jag, jag är förvånad, men jag hänger med bra. Sen tar Björn ett mindre teoripass medan jag lyssnar och klunkar i mig vatten från min Camelback samtidigt.

Lagom slut efter min första träning någonsin på en endurohoj.

Ju längre dagen går desto mindre trött blir jag. Stå upp ofta, knip benen runt tanken, foten fram i kurvorna, sitt långt fram på tanken, armarna rakt ut när du kör, rör dig med cykeln, ta skvalparna halv elva osv osv osv. När vi kör in till garaget igen känner jag mig tröttare i huvudet än i kroppen. Men jag känner att Grand National, det kommer jag klara av.

Grand National. Den 5:e november 2011 på Gotland.

Efter att ha kört både vilse på vägen till tävlingsområdet och gått vilse i depån möter jag upp Olle och hans gäng. Marie och alla andra är redan på plats och har till och med hunnit med att klä på sig, anmäla sig och registrera cyklarna. Jag kastar kvickt på mig alla kläderna och får order att åka iväg till registreringen. Jäklar vad skönt det känns att sitta upp på hojen igen. Jag puttrar iväg igenom depåområdet och hittar till registreringen. Transponder på plats, hjälm och skydd. Bara 30 sekunder senare är jag registrerad och klar. Jag hinner inte riktigt tänka efter just nu utan det är dags att åka mot starten.

Dags för start.

Ute på ett fält en bra bit ifrån depåområdet tornar startområdet nu upp sig. Det är helt sjukt. Överallt står det åkare. Det är inte mycket publik men över 2000 endurohojar på samma ställe inger respekt. Jag ska starta i den gruppen som står längst bak och bestämmer mig för att ställa mig längst bak i även den gruppen. Jag har ju ingen aning om hur det kommer gå så jag tar det säkra före det osäkra. Vi ska stå här tills att en signal ljuder och då ska vi gå med cyklarna några hundra meter för att ställa upp för start. Halvvägs möter Björn upp och tar mina överdragskläder. Jag är glad att min 390 kubikare har en motor för det är inte helt lätt att putta fram cykeln över kalkstensåkern här på Gotland. Men till slut är jag framme. Vi får varmköra motorn i tio minuter innan starten. Jag fattar inte vad det här ska vara bra för, men alla andra gasar ju så jag gasar med. Sen är det dags att stänga av motorerna. Speakern ropar ut att vi ska vänta in grönt ljus och sen är det tävling. Glasögonen rättas till, handen på startknappen och tystnad, tystnad och ännu mer tystnad. Grönt! Draken vaknar till liv och hela Toftafältet dränks i ljudet av tusentals bågar. Och iväg.

Starten på Gotland Grand National 2011

Det går bra. Det går faktiskt riktigt bra. Jag försöker tänka på allt Björn sa förra helgen samtidigt som jag kryssar igenom fältet. Jag kör i princip bara om folk hela tiden. Förutom något tjuvstopp ibland i toppen av backkrön så går det undan. I var och varannan kurva ligger människor i högar och krälar av banan. Jag har aldrig i någon sport jag utövat förut sett så många skadade på så kort tid. En tanke flyger genom huvudet: Vi människor är bra konstiga som trots alla dessa skadade överallt ändå bara kör på. Allt eftersom tiden går börjar jag få bra häng igenom kurvorna. Det här är grymt kul.

Den mytomspunna hästskon

Hästskon. En orgie i lera. Bilden är tagen av Odepedagogen.

Efter att vi klättrat uppför över kalkstensklippor en bra bit svänger banan 180° och plötsligt kör i full fart mot den berömda hästskon. Framför mig tornar ett slagfält från medeltiden upp sig. Överallt ligger människor och krälar med sina fallna hästar. “Håll dig på kanterna!” Camillas (Arnalid) råd från dagen innan gör sig påmint. Jag tar vänsterkanten och kör så självsäkert jag bara kan rakt fram i leran. Det går bra till en början men sen gör orutinen sig påmind. Jag ligger för nära föraren framför mig och när han sätter framhjulet rakt i ett lerigt hål samtidigt som han uppenbarligen sitter för långt fram slår han omkull. Jag ställer mig på bromsen och där kommer första vurpan som ett brev på posten. Jag ramlar dock bra och är snabbt uppe.

Blir intervjuad av Sveriges Television under Gotland Grand National 2011.

Lustigt nog har jag vält cykeln precis bredvid Sveriges Television där också Camilla står. En kort intervju med TV kameran som tyvärr klipptes bort och lite peptalk med Camilla, sen är jag igång igen. Hästskon går hur bra som helst.

Andra varvet och ett motorstopp.

Första varvet har gått grymt bra. Tiden är inget att skryta med, men jag startade längst bak och har dessutom stått och slöat i hästskon. När jag passerar depån bestämmer jag mig för att strunta i pausen. Nu ska jag göra en bra tid! Andra varvet går grymt bra. Jag kör förbi många i startfältet, känner mig mer hemma på cykeln och när jag står inför ett val ner på öppna fältet att ta ett svårt eller enkelt spår känns det svåra spåret självklart. Snart ska dock orutinen göra sig påmind igen. Nedanför depån på det öppna fältet ligger banans lerigaste pöl i år. Det är riktigt tung lera och den är djup. Här går jag in med samma strategi som i hästskon, håll till vänster och håll hög fart. Det funkar. Jag surfar igenom leran i hög fart. Men så händer det som inte får hända igen. Jag hinner i fatt en annan åkare och istället för att bara köra om lägger jag mig bakom i hans spår. Han faller och där står jag nu igen. Jag ramlar inte men blir stående i djup lera. Strax efter kommer föraren innan mig igång, men i hans försök att ta sig ur leran sprayar han mig och min cykel fulla med lera. Efter några minuter är han lös men jag ser ut som en lerfigur från någon utgrävning på Gotland. När jag nu själv ska loss överhettas cykeln snabbt och stannar. Jag försöker starta om, den startar och stannar. Så här håller det på några minuter innan jag inser att det här kommer inte gå. Jag bestämmer mig nu för att vänta en stund och låta cykeln kallna. Medan rensar jag kylaren från lera. Men det här är hopplöst. Jag står mitt i spåret och varje gång jag fått bort geggan är cykeln täckt igen.

En nedskitad Husqvarna motorcykel.

Efter ungefär tio minuter tar jag beslutet att flytta bort bågen från spåret och försöka igen. Ett styrketräningspass senare står jag nu på gräset och försöker starta hojen igen. Helt kört. Det ryker och batteriet låter som om det börjar tröttna. Jag bestämmer mig nu för att ringa Olle och be om hjälp. Sagt och gjort. Av med tröja, hjälm och handskar. Mobilen ligger i min Camelback. Några minuter senare svarar Olle att de kommer, men det kommer ta en stund. Förbi rusar förarna förutom de som fastnar då förstås. Det ligger människor i klasar. Någon cykel har helt sjunkit ner i leran. Äldre hjältar sitter i leran och orkar inte röra varken sig själva eller sina cyklar. Efter 20 minuter bestämmer jag mig för att prova att få igång cykeln igen. Underbart! Den startar på första försöket. Jag kastar iväg ett kort SMS till Olle att jag är igång igen och slänger på mig kläderna. Nu jävlar ska det åkas.

In i depå.

Det är en överlycklig Olle som möter upp mig när jag väl hittar fram till depån. Jag babblar oavbrutet om hur grymt det här är och trycker i mig energikex och saft. Björn och Olle kollar hojen och konstaterar att allt ser bra ut. Iväg, iväg! Ropar Olle.

Sista varvet, en vurpa och min medalj!

När jag ger mig ut på tredje varvet är det revansch som gäller. Nu har det gått så mycket tid så att eliten börjar komma ikapp. I början svischar de förbi och det gäller att hålla sig ur vägen. Men jag börjar snart få bra koll så jag försöker hänga med. Och ju längre varvet går desto bättre hänger jag med. När jag kommer fram till leran ute på det öppna fältet ligger tre åkare i en hög mitt i spåret. Jag bestämmer mig för att inte göra samma misstag igen och väntar innan leran på att det ska bli fritt spår. 5 minuter senare klyver jag leran likt en Vaxholmsbåt klyver vågorna. Det går grymt bra!

Snart är jag tillbaka inne i skogen igen. Hala kalkstenshällar, stigar, grus och stenar stora som cykelhjälmar körs över med rasande fart. Det går så grymt bra att jag börjar ta skvalparna (det heter så tror jag när det är många gupp efter varandra) på bakhjulet. Jag håller fint ställe genom kurvorna och jag börjar faktiskt bli riktigt bra på det här. Förutom enstaka elitåkare är det faktiskt jag som kör om mest folk. Inte tvärtom.

Mitt ben blåslaget av gotlands kalkstenar.

Jag blir övermodig. När jag försöker hänga på elitåkarna börjar jag köra på marginalen. Och där inne i skogen när jag landat efter att hoppat ned för en mindre klippa av kalksten klämmer jag åt handbromsen lite för hårt. Framhjulet viker sig och jag störtar till marken. När jag faller hamnar hela mitt högerben under cykeln. Jag har dragit av alla muskler i min högra vad av är min första. Höften är bruten är min andra. Höger hand är också bruten är min tredje tanke. Jag har tidigare i livet brutit ett stort antal ben och även ryggen så jag vet vad jag talar om. Men den här gången ska det visa sig att jag har fel. När jag fått bort cykeln och hunnit slappna av, allt medan elitåkare far förbi på båda sidorna om mig, börjar faktiskt benet kännas ok. Jag kommer gå i mål!

I mål!

Väldigt stolt efter att ha genomfört mitt livs första endurorace!

10 minuter senare kör en trött men mycket glad Johan Ronnestam över mållinjen i Gotland Grand National. Vad som verkade som en omöjlig utmaning var möjligt. Jag inser samtidigt att jag har haft tur som inte skadat mig mer. Den absolut största överraskningen med det här äventyret var just skador. Jag har aldrig deltagit i en sport där jag sett så många olyckor på så kort tid. Gotlands kalkstenar är grymma och havet av lera oförlåtligt.

Med medaljen kring halsen åker jag igenom depåområdet. Kroppen är varm av glädjen över att vara färdig. Samtidigt längtar jag efter mer. Det här var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Jag gjorde det! Stort tack Marie för att du tog mig med på en fantastisk resa!

Inspired by Swedish blogger Fredrik Wass who stated that he will blog for a 100 days in a row I felt I had to get my blog going again. So here we go!

Photographed by Paulina while forecasting trends at the Creative Summit together with among others Brian Solis and Alf Rehn.

In 2011 I was honored to be selected as the keynote speaker for events all over Europe. I delivered more than 80 keynotes on entrepreneurship, creative ideas, future branding, communication and business development, some of them shared here on Slideshare. In more than 90% of the occasions I was given the highest ranking of all the speakers by the audience. Hell, I even spoke for 24 hours in a row without any sleep. In other words – I’m confident I have some thoughts to share on how to deliver a great keynote presentation.

Here are 15 keys to deliver a fantastic keynote presentation.

1. Before even getting on stage – make sure you’ve got your logos, pathos and ethos wired.

What you speak about is 50% of your keynote, but the way you look and sound giving that keynote is the other 50%. The worlds first branding expert Aristotles knew how to make people buy what he sold. He divided the means of persuasion, appeals, into three categories; Ethos, Pathos and Logos.

- Ethos: the source’s credibility, the speaker’s/author’s authority

My credibility when I’m speaking is of course a mix of how I look, my credentials and the way I bring my message forward on stage. A common mistake I see over and over again is when speakers enter the stage and then go; “Before I speak, let me tell you about who I am and the company I’m representing.” This is more or less totally unnecessary since you’re there for a reason. If you do your thing right people will understand that you know your shit. After all, someone invited you so the people in front of you in the crowd will surely expect you to deliver. Remember that no one knows what you will say before you say it so don’t be to hard on yourself if you forget something you were supposed to say!

Who would you listen to if you were a banker? Who would you listen to if you were an Art Director?

An important thing though is to avoid making people angry (if that’s now what your assignment is) by dressing totally wrong, swearing or making fun of things that matter to the people in the room. A certain amount of selling should always be taken into account even if it requires you to dress up differently than you’re used to.

- Logos: the logic used to support a claim (induction and deduction); can also be the facts and statistics used to help support the argument.

When it comes to logos there’s different ways to handle this. Reliable statistics, famous quotes, facts and but also your own observations. However if you only bring up a observation as a proof of your theory you’ll tend to make people feel unsure about your whole presentaiton. But if you make sure to find patterns in historical information and present them in an understandable way you’re usually home free.

In 2007 I spoke about how Facebook would be the worlds most trafficked site with the help of this technical analysis of site traffic.

After all – if you are giving a keynote about future trends or an idea the world have never seen you will have to present logics that support your claims. The history if often your best friend when speaking about things in the future.

- Pathos: the emotional or motivational appeals; vivid language, emotional language and numerous sensory details.

Mirror mirror on the wall! Yes it’s actually true. The more you rehearse the better you get. Use your face, eyes, arms, voice and your whole body. Once you’ve got it wired get out there and rock the party!

2. If you don’t know the subject – don’t speak at all.

The worst presentations I’ve ever given over the years are the ones where I didn’t really master the subject. Avoid moments like that. Of course that shouldn’t keep you from challenging yourselves every now and then. But don’t choose the big arenas for those crying games.

3. Ask what your contractor want

I’ve learned that no one knows your audience better than your contractor. Therefor it’s key that you ask what they want to achieve with your keynote. Make people happy? Make people angry? Make people scared or give people hope. Still I don’t want to much information. It’s important that the contractor doesn’t shape my presentation After all, I am the professional. My solution is the five bullet point rule. Before every presentation I’m expected to give I ask my contractor to send me five short bullets that explains who I’m speaking in front, what they want them to learn, how they want the audience to feel once I’m done and what the goal with the event is.

4. Sell one thing!

This is an easy one so I’ll keep it short – If you’re selling fish don’t make up stories about dead meat. Make sure people understans that know one knows big fish as you do!

5. Drop the corporate bullshit

If you’re representing your company and is expeted to sell something then make sure you share your knowledge and people will ask you in the end what you sell. Nothing sells as competence. Trust people to contact you if they thought you knew what you were talking about.  If you’re on stage purely focused on selling no one will listen to what you’re actually selling.

6. Drop the bullets.

Sometimes the best solution is to make fun of the worst.

No one wants you to read bullets from corporate slides. We’ve all been there. Stuck in the middle of an audience listening to some boring odd character looking not on us but instead on his own presentation and reading those bullets like dead people read poems…not good. Please stop giving keynotes if you don’t know how to sell your shit! Tons of corporate CEO’s are really good at this. They’re sent off to a stage somewhere in never-never-land expected to deliver a keynote with a deck of slides in their hands prepared by a assistent somewhere. I hate CEO’s speaking of shit they don’t know shit about. What’s up with that?

7. Drop the corporate fonts

Every slide in your deck should be there for a reason!

There’s nothing as boring as a presentation with one headline font and then another one for the rest. You’re on stage to inspire people, teach them something and especially keep them awake. No two slides should be the same.

8. Tell stories from your own life.

Preparing a keynote and a story about how my snowboard career ended.

Nothing brings life to a presentation like your own life. True stories that are coming from your own life are the best. People have never heard them before, they’re authentic and people out of some reason always count them as real stories. Of course, if you end up telling stories about Marsians and shit like that people will probably not belive you.

9. You’ve also got ‘black’ slides in your deck!

This is your most valuable slide!

In the world of photoshop, keynote, powerpoint and prezis maybe the most valuable color of them all – black – is often forgotten. If you’ve got something to say that you really really really want people to listen to. Place a black slide in the middle of the deck and let those words out without distraction. If you’re doing it right you’ll have your audience spellbound.

10. Rehearse, rehearse and rehearse some more.

This is one of the things I’m really bad at. But every time I’ve done a presentation that I’m really proud of I’ve almost rehearsed it. I even rehearse presentations that I know by heart already. You can never rehearse enough!

11. It’s your stage. Then make sure it fits your needs.

One of the key factors to delivering a great keynote is the actuall stage. Far to many times have I entered a stage that didn’t match the venue. Maybe the stage was to big compared to how many people visited the event or vice versa. Every now and then someone has placed a wide table between you and the audience – remove it. If people take their places far back in the room – leave the stage and get closer to them. The last thing you want is an audience that thinks your on stage acting superior and distant.

12. One minute before entering the stage

An audience in Zagreb minutes before I’m entering the stage.

Ok, so you’re all done and prepared to give the speech of your life. Remember those five bullet points I wrote about. Now it’s time to get into presentation mode. When I’m waiting to enter the stage I think about these five bullets. The most important one however is how did my contractor want people to feel once I’m done. If they wanted me to make people happy I’m smiling like a dumbass those last 60 seconds. I they wanted me to provoke the audience I’m getting myself psyched up and angry. If they wanted me to make people feel enlightened I’m getting ready to enlighten people. And then I do my best to keep that feeling alive all through the presentation.

13. If something goes wrong – restart yourselves.

Once you’re up there doing your best you will experience moments of dispair. You might see someone in the audience looking bored, someone looks tired or maybe you’ll get an angry comment. Now is the time to seek your inner strenght. Think back to that presentation mode you were supposed to deliver upon. Take a breath, pause, make people wait and then restart. You’ll notice that this will get you back on track!

14. Never lose track of time.

Make sure you prepare your presenter display right.

Rule number one of all presentations. If you’ve got 20 minutes it’s 20 minutes. Not less and definitely not more. If you’re using Apple Keynote you should make sure to set up your second screen with timer and a clock. Another good idea can be to download an app that Per Axbom told me about. It’s called Timer for iPhone and let’s you set up sections to keep track of time. It’s a great help!

15. Shine!

Now it’s up to you! Rock on!

One day left. What’s up with this time thing. It felt like we passed midsummer only days ago. Scary!

I want to wish you all a Merry Christmas and a Happy New year. I’ll also take the opportunity to tell you that over at my other company JAJDO we’re giving away our apps for free as a christmas gift to children all over the world. So if you’ve got access to an iPhone or iPad. Head over to JAJDO and grab your gift!

(This is a Swedish post covering the 24 Hours Live event in May earlier this year)

Tidigare i år, närmare bestämt i början av Maj, genomförde jag tillsammans med Göran Adlén årets kanske mest korkade eller geniala idé. Ett enkelt koncept. Vi skulle spendera 24 timmar non-stop i hotelbaren, något slags världsrekord?, på ett av sveriges coolaste hotel, Clarion Sign Hotel, och föreläsa om framtidens kommunikations och affärslandskap samt hur det kommer påverka vårt samhälle och oss människor. Vi kallade konceptet för 24 Hours Live.

Therese Reuterswärd fångar oss med sin’telefon’ någonstans från baren.

Som om det inte var nog övertalade vi vår gode vän och ‘thincasting’ expert Robin Danehav att sända hela eventet live över nätet vilket skulle ge oss möjlighet att interagera inte bara med publiken på plats utan också de som följde oss via nätet. Sagt och gjort. Robin riggade tillsammans med Petter Karlsson och satte sig bakom kamerorna.

Klockan 12:00 den 6:e maj slog vi på (live) strömmen för att sedan hålla låda 24 timmar i sträck. Utan att Sova. Utan att ta pauser. Bara tala oavbrutet.

När klockan ett helt dygn senare åter slog 12:00 kunde vi blicka tillbaka på 24 fantastiska timmar där mer än 3000 personer på olika sätt följt livesändningen som inte marknadsförts mer än via några blogginlägg samt någon enstaka Tweet dagarna innan. Vi var helt enkelt osäkra på om vi skulle orka prata oavbrutet i 24 timmar och vågade därför inte göra för stor sak av det hela.24 timmar efter att sändningen gick igång så kunde vi dock konstatera – vi höll oss vakna, enligt tittarna lyckades vi i stort sätt leverera intressant innehåll 24 timmar i sträck (nåja, det var kanske lite djupt där runt 5-tiden på morgonen) och Robin behöll skärpan och levererade sveriges, om inte världens längsta non-stop livesändning via Internet utan att byta personal.

Alla 24 timmarna finns nu upplagda som enskilda entimmes program på Blip. Hoppa gärna in där och titta. Jag själv vill här i blogposten särskilt lyfta fram några favoriter.

24 Hours 12:00-13:00 – Vad är 24 Hours och framtida möten.

Den första timmen – i vilken Göran Adlén och Johan Ronnestam efter visst teknikstrul som löstes på sekunder av Robin Danehav och Petter finner trygghet i formatet, talar om ångestdockor och Thailändska humöransikten, presenterar hur 24 Hours kom till, det framtida mötet och slutligen om att våga misslyckas.

24 Hours – 16:00 -17:00 – Framtidens skola.

När klockan slår 16 börjar diskussionen om de viktigaste människorna i världen – våra barn. Efter att Johan Ronnestam leder tittarna igenom sin bloggpost ‘Tänk om’ så förgyller Rickard Gatarski timmen med sin närvaro och sina tankar och Mattias Östmar förklarar vad som behöver ske för att skolan ska förändras. Det handlar om avskolning, skattebortfall, teknologi, kreativitet och barnarbete.

24 Hours 04:00 – 04:30 – Intervju med Jerry Silfwer

Timmen mitt i natten i vilken vi har äran att bjuda in och få samtala med Jerry Silfwer om framtidens PR och kommunikation. Jerry är Executive Digital Strategist på Whispr Group, Inc. New York samt superbloggare på Doktor Spinn.

Stort tack till dig Jerry för att du ställde up helt spontant efter vår inbjudan via Skype.

24 Hours 10:00 – 11:00 – Robin Danehav om Thincasting samt vi dissar etablerade branchmedia.

24 Hours börjar närma sig sitt slut. Vad vore bättre än att då gå igenom hur vi faktiskt lyckats öppna en temporär TV kanal och sända live 24 timmar i sträck med bara internetuppkoppling och digitalkameror. Robin Danehav intervjuas av Göran och Johan. Du som är sugen på att testa det här själv – missa inte det här avsnittet. Bruttolistan över vad som behövs hittar du här.

24 Hours 11:00 – 12:00 – Sammanfattning av 24 timmars livesändning också spontana presenter.

Sista timmen är kommen. Vi inleder med en mastodontsammanfattning av hela dygnet. Otroligt många lärdomar, fantastiskt engagemang, spännande diskussioner och några misslyckanden. Vi tar också 5 minuter var och reflekterar över vad vi individuellt tyckt om dygnet. När det så blir dags att gå av scen får vi celebert besök av Brit Stakston och Rickard Gatarski som har med sig spontana presenter och blommor. Otroligt rörande. Alla listorna som skrevs under dygnet hittar du här.

Resten av timmarna hittar du här på vår Blip kanal eller så slår du dig ner och tittar igenom alla 24 timmarna på en gång.

En snabb sammanfattning av saker som hände lite här och var.

Vi lade ut punkter på vår Posterous blogg efter varje timme eller ‘åsiktsblock’. Riktigt kul att se hur vi lärde oss saker under resans gång samt att vi blev bättre och bättre på att interagera med publiken.

Johan Lange bloggade både här och där. Malin Ströman tyckte vi såg fräscha ut efter en lång natt. Mera Business skrev en härlig blänkare. Och precis när nästan allt var slut, då dök även IDG upp. De traditionella aktörerna är inte helt insomnade

Slutligen så vill jag rikta ett stort tack till Ludvig Lindblom (aka @internuts ) som tog det fantastiska initiativet att samla alla 3190! mentions på #24live som Twittrades under de 24 timmarna som vi höll på. Som om inte det vore nog så sammanställde han också statistik över Twittrandet. 3190 Tweets. 1467 stycken via Tweetdeck. Flest mentions mellan 20:00 och 21:00 på torsdagskvällen. @KarinTyden var flitigast med 111 stycken hashtags. Härlig konversation att titta tillbaka på.

Som RichardGatarski Twittrade ut. “#24live hade aldrig funkat utan en socialt medietränad (vad vi förr kallade) publik.”

(ps. Vi fick faktiskt klagomål. En gäst påpekade att om man satt och talade för människor skulle man inte hålla på och pilla med datorn samtidigt

Tack för allt stöd! Tack Göran. Tack Robin. Tack Petter. Tack Clarion Sign Hotel som lät oss sitta där och babbla.

Steve Jobs. The ultimate source of inspiration to me and many of us all.
Thank you for sharing your life with us!

My daughter Ebba has a passion for Swings. I have a passion for Instagram.

Run a million miles
Walk deserts
Dive to the bottom of the sea
Fly to the moon
Surf monsters
Jump skyscrapers
Dance all night
Party all day
Get a tattoo
Kiss first
Do stupid things
Do bad things
Do good things
Love forever and leave behind
Passion makes us switch.

Passion never takes sides. Passion is never right or wrong. Passion is purely a small spark of genius hidden inside our hearts that guides us into the unknown. Passions is what drives us, it’s the fuel of excellence and success. Find your passion and live!

Who will you help today? Never forget that helping the world is just a click and a couple of keystrokes away.

Visit any of the organisations below now and type away!

Kiva (My personal choice today – 115$)
Amnesty
Red Cross
Unicef
WWF
Médecins Sans Frontières
Greenpeace

Now get going!

Du har säkert sett att jag själv och Göran Adlén har kommit på den fantastiska idéen att prata om kommunikation, trender, teknologi, reklam, design och massor av andra aktuella ämnen oavbrutet i 24 timmar i sträck på Clarion Sign Hotel nu på fredag den 6:e maj. Och som om det inte var nog – Robin Danehav, med stöd av Petter Karlsson, sitter också vaken 24 timmar i sträck och ser till att du som inte kan komma och hälsa på oss istället kan följa spektaklet LIVE på nätet.

Besök oss gärna på plats

Nu har du tre val. Vi hoppas att du väljer ett eller alla av följande alternativ:
1. Kom ner till Clarion Sign Hotel och hälsa på någon gång under de 24 timmarna.
2. Följ du livesändningen på nätet.
3. Följ konversationen kring eventet genom att bevaka #24live. Vi kommer göra vårt bästa för att svara på frågor och kommentarer.

Oavsett vilket val du gör tänkte vi ge dig några hållpunkter som kanske gör din planering enklare.

24 Hours Live 6:e – 7:e Maj / hållpunkter:

12:00-13:00 – Genialitet eller galenskap?
Introduktion till 24 hours. Vad är det här egentligen? Ett inledande samtal om framtidens möte och hur möteskulturen kommer att förändras.

13:00-15:00 – Vi intar lunch och slaktar sanningar.
Varför måste vi glömma bort alla de gamla teorierna. En hederlig slakt av många gamla sanningar. En historisk tillbakablick där inga modeller eller teorier är heliga.

15:00-16:00 – Ge fingret till etablissemanget!
Varför och hur kan vi trotsa de gamla spelreglerna. Vad kommer att hända med skivbolagen bokförlag etc i framtiden?

16:00-17:00 – Måste man lära sig Hallands floder fram och baklänges.
Tankar om framtidens skola

18:00-19:00 – Personliga varumärken.
Om man ska bli ett personligt varumärke måste man bli bra på något först – tankar om hur man bygger upp sitt personliga varumärke och varför så många kommer att älska ihjäl sig själv.

19:00-20:00 – Flopp och diss-timmen.
Historiska felbeslut. Varför har så många tagit fel beslut genom åren och varför bygger företagen lådbilar istället för att vara kreativa på riktigt?

20:00-23:00 – Middag med samtal om framtiden.
Samtal om teknologi, sociala media, 3D printing. Miljö, CSR och varför framtiden handlar om de små aktörerna

23:00-24:00 – Sammanfattning av de första 12 timmarna.
Lagom trötta ägnar vi en timme åt att sammanfatta vad som sagts och upplevts så här långt.

24:00-01:00 – Discografi
Vi plockar låtar, Googlar årtalet och reflekterar över hur marknadsföringsstrategier och reklam såg ut då.

01:00-03:00 – Shopping sphree.
Prata prylar och gadgets och skarp test av e-handeln. Vi hoppas inte plånboken sinar helt.

03:00-05:00 – Passion, drömmar och så mycket mer.
Samtal om livet. Göran och Johan berättar om sina liv.

06:00-07:00 – Morgonsamtal.
Reflekterar över natten

07:00-09:00 – Långfrukost med diskussion om yrket som marknadsförare, kommunikatör, designers osv.

09:00-10:00 – Framtidens thincasting.
Vad innebär video för framtiden. Hur har det funkat att sända 22 timmar så här långt i sträck. Robin Danehav ger sin syn på eventet och tankar om framtidens produktioner

10:00-11:30 – Sammanfattning av dygnet så här långt.
Johan och Göran presenterar sina respektive framtidsscenario. Det här tror vi!

11:30-11:45 – Vad händer nu.
Var hittar man filmerna. Vad kommer hända i framtiden. Johan och Göran berättar mer om 24 live konceptet.

11:45-12:00 – Alla 3 får 5 minuter att reflektera.
Kommer vi göra det här igen? Blev det bra?

12:00 – Nu ska vi hem och SOVA!

Me and partner in crime Göran Adlén, one of Swedens most hired and admired speakers on future trends, had a nice lunch a couple of weeks ago. Half way into a wonderful Pizza at Vapiano we suddenly cracked, what probably is our most stupid or…genius idea so far:

“Why don’t we lock our selves up somewhere and chat away about trends, communication, design, technology, the environment, the world and much more for 24 hours without any sleep or pause. NO SLEEP – NO PAUSE! and broadcast it – Live!?”

Seconds later I was off the phone with Robin Danehav, thincasting mastermind, who answered in seconds “I’m in!”.

Göran Adlén & Johan Ronnestam 24 Hours Live at Clarion Sign Hotel! Thincasted by Robin Danehav.

The event will be broadcasted live, both here on my blog and on the campaign website 24 Hours.se, as well as performed on stage at Clarion Sign Hotel in Stockholm, Sweden. So, mark the 6th and 7th of May 2011 in your calendars. Ah, almost forgot. If you’re on Twitter. Use the #24live if you wanna tag along.

Oh, and of course it’s all free. If you wanna pay something – pay me a Tweet or a Facebook link.

See you at lunchtime on the 6th of may!

ps. For you english speaking readers – the event will be held in Swedish but followed with 24 videos summarising the event – these will be text translated.

I was born into this world as free as any child. No religion, no political point of views, no ideas about what was right or wrong. Nothing. Just free. And I screamed!

Me – around two years old walking our dog named Gorko.

Then, just as you, I was brought home, fed, raised and I started to grow. Depending on where in the world we live, who bring us up and what happens around us we’re shaped. We’re shaped not into what we want but into a mix of what our parents, friends and the society wants.

Since then I’ve been trying to break free. Not from it all. There are tons of things I never want to be free off, but also tons of things I’d like to leave behind.

The most interesting journey lays ahead of me. It is covered in darkness. You and I call it the future. The future, that’s what I want to shape all by myself. I want it to be built on my beliefs, my ideas and my thoughts. I want to succeed. I’m willing to fail. But I’m not willing to let you shape it for me. In fact I’m prepared to fight the rest of my life to stay free and true to my own beliefs. This is what drives me. The continious strive for freedom. Not money. Not status. Pure freedom.

Some people say I don’t listen, but I do! I’ll listen to what you have to say but I’ll decide for myself. That freedom – I’ll fight for it the rest of my life.

Maybe Robyn says it best: “Don’t fucking tell me what to do!

Don’t Fucking Tell Me What To Do by robyn