This post, written in Swedish tells the tale about my 2011 start in Gotland Grand National.

För 32 år sedan gick jag i skolan med Marie Hessel. Sedan dess har vi setts någon gång då och då i samband med någon klassåterträff eller i liknande sammanhang. Sen plötsligt står hon där och hänger i baren på Scandic Anglais Hotel i Stockholm. Lika sprudlande glas som vanligt berättar hon glatt att om 14 dagar ska hon åka till Gotland och köra Grand National på sin endurohoj. Ju mer hon berättar desto mer minns jag de klassiska bilderna från 1989 när Grand National var lerigare än någonsin. Inuti min hjärna är det någon som utbrister “Jag vill också åka” och ur munnen kommer samma ord. Marie ler stort och frågar “Åker du också motorcykel?” Jag svarar snabbt “nej, men hur svårt kan det vara?”

Marie Hessel på motorcykel genom öknen. 1999 startade Marie som en av världens första kvinnor på motorcykel i det ökända rallyt Paris Dakar.

Någon timme senare är vadet klart och bevittnat av våra vänner i baren. Om Marie fixar båge, klubbmedlemskap, licens och nummerlapp så lovar jag att lära mig att köra och fullfölja loppet om två veckor. Framåt natten när jag ska lägga mig för att sova mig minns jag att jag med skräckblandat förtjusning hoppas att Marie faktiskt fixar allt det där hon lovat och att det blir en tur till Gotland för min del. Redan nästa morgon börjar SMS droppa in från Marie. “Olle Ohlsson har båge, jag återkommer om allt det andra” messar Marie. Och på den vägen var det. Inom loppet av två dagar har Marie säkerställt att jag inte kan dra mig ur. Jag ska köra Gotland Grand National.

En tidig söndagsmorgon, helgen innan tävlingen möter jag upp Marie strax utanför Upplands Väsby. Vi lastar på hennes hoj på ett gammalt släp jag fått låna. Strax efter rullar vi upp ekipaget utanför Olle Ohlssons garage utanför Arlanda. 10 minuter senare tar Olle och hans kollega Björn tar emot mig och Marie utanför deras lokaler. Där utanför står 4 vackra Husaberg redo att tyglas i skogen. Jag känner hur det pirrar i magen när hälsar på grabbarna. Det är en god stämning och vi har en vacker höstdag att njuta av. In i garaget, på med skydd, stövlar, kläder och hjälm. Vi skriver ned allt på en lapp eftersom det är samma kläder jag ska ha på mig helgen efter när det är dags för Grand National.

En härlig uppsättning endurohojar i Olles garage.

Bara minuter efter står vi ute på gårdsplanen och Björn ställer frågan “Har du kört mycket båge förut?” Nae, inte mycket men jag har kört en jäkla massa mountainbike svarar jag. Båda svaren är på gränsen till lögnaktiga, jag har ju aldrig kört båge förutom några hundra meter på Farsans båge för något år sedan och Mountainbike var herrans många år sedan, men säger jag det får jag väl inte sätta mig på hojen tänker jag. Det är väl precis som vanligt – ettan ned och resten upp säger jag med spelat självförtroende. Marie, hon står mest och skrattar högt eftersom hon vet precis hur mycket jag kört båge. Björn och jag snackar en stund om allt möjligt medan en av de andra killarna som ska med oss ut i skogen gör sig klar. Då kör vi då säger Björn.

Jag svettas som fan, pulsen slår, jag har bara ramlat 2 gånger på 30 minuter men känner att nu måste vi stanna snart annars ramlar jag av cykeln. Björn måste ha hört mina tankar för han stannar till i skogen där vi kört. “Du hänger med bra” säger Björn. Och det gör jag, jag är förvånad, men jag hänger med bra. Sen tar Björn ett mindre teoripass medan jag lyssnar och klunkar i mig vatten från min Camelback samtidigt.

Lagom slut efter min första träning någonsin på en endurohoj.

Ju längre dagen går desto mindre trött blir jag. Stå upp ofta, knip benen runt tanken, foten fram i kurvorna, sitt långt fram på tanken, armarna rakt ut när du kör, rör dig med cykeln, ta skvalparna halv elva osv osv osv. När vi kör in till garaget igen känner jag mig tröttare i huvudet än i kroppen. Men jag känner att Grand National, det kommer jag klara av.

Grand National. Den 5:e november 2011 på Gotland.

Efter att ha kört både vilse på vägen till tävlingsområdet och gått vilse i depån möter jag upp Olle och hans gäng. Marie och alla andra är redan på plats och har till och med hunnit med att klä på sig, anmäla sig och registrera cyklarna. Jag kastar kvickt på mig alla kläderna och får order att åka iväg till registreringen. Jäklar vad skönt det känns att sitta upp på hojen igen. Jag puttrar iväg igenom depåområdet och hittar till registreringen. Transponder på plats, hjälm och skydd. Bara 30 sekunder senare är jag registrerad och klar. Jag hinner inte riktigt tänka efter just nu utan det är dags att åka mot starten.

Dags för start.

Ute på ett fält en bra bit ifrån depåområdet tornar startområdet nu upp sig. Det är helt sjukt. Överallt står det åkare. Det är inte mycket publik men över 2000 endurohojar på samma ställe inger respekt. Jag ska starta i den gruppen som står längst bak och bestämmer mig för att ställa mig längst bak i även den gruppen. Jag har ju ingen aning om hur det kommer gå så jag tar det säkra före det osäkra. Vi ska stå här tills att en signal ljuder och då ska vi gå med cyklarna några hundra meter för att ställa upp för start. Halvvägs möter Björn upp och tar mina överdragskläder. Jag är glad att min 390 kubikare har en motor för det är inte helt lätt att putta fram cykeln över kalkstensåkern här på Gotland. Men till slut är jag framme. Vi får varmköra motorn i tio minuter innan starten. Jag fattar inte vad det här ska vara bra för, men alla andra gasar ju så jag gasar med. Sen är det dags att stänga av motorerna. Speakern ropar ut att vi ska vänta in grönt ljus och sen är det tävling. Glasögonen rättas till, handen på startknappen och tystnad, tystnad och ännu mer tystnad. Grönt! Draken vaknar till liv och hela Toftafältet dränks i ljudet av tusentals bågar. Och iväg.

Starten på Gotland Grand National 2011

Det går bra. Det går faktiskt riktigt bra. Jag försöker tänka på allt Björn sa förra helgen samtidigt som jag kryssar igenom fältet. Jag kör i princip bara om folk hela tiden. Förutom något tjuvstopp ibland i toppen av backkrön så går det undan. I var och varannan kurva ligger människor i högar och krälar av banan. Jag har aldrig i någon sport jag utövat förut sett så många skadade på så kort tid. En tanke flyger genom huvudet: Vi människor är bra konstiga som trots alla dessa skadade överallt ändå bara kör på. Allt eftersom tiden går börjar jag få bra häng igenom kurvorna. Det här är grymt kul.

Den mytomspunna hästskon

Hästskon. En orgie i lera. Bilden är tagen av Odepedagogen.

Efter att vi klättrat uppför över kalkstensklippor en bra bit svänger banan 180° och plötsligt kör i full fart mot den berömda hästskon. Framför mig tornar ett slagfält från medeltiden upp sig. Överallt ligger människor och krälar med sina fallna hästar. “Håll dig på kanterna!” Camillas (Arnalid) råd från dagen innan gör sig påmint. Jag tar vänsterkanten och kör så självsäkert jag bara kan rakt fram i leran. Det går bra till en början men sen gör orutinen sig påmind. Jag ligger för nära föraren framför mig och när han sätter framhjulet rakt i ett lerigt hål samtidigt som han uppenbarligen sitter för långt fram slår han omkull. Jag ställer mig på bromsen och där kommer första vurpan som ett brev på posten. Jag ramlar dock bra och är snabbt uppe.

Blir intervjuad av Sveriges Television under Gotland Grand National 2011.

Lustigt nog har jag vält cykeln precis bredvid Sveriges Television där också Camilla står. En kort intervju med TV kameran som tyvärr klipptes bort och lite peptalk med Camilla, sen är jag igång igen. Hästskon går hur bra som helst.

Andra varvet och ett motorstopp.

Första varvet har gått grymt bra. Tiden är inget att skryta med, men jag startade längst bak och har dessutom stått och slöat i hästskon. När jag passerar depån bestämmer jag mig för att strunta i pausen. Nu ska jag göra en bra tid! Andra varvet går grymt bra. Jag kör förbi många i startfältet, känner mig mer hemma på cykeln och när jag står inför ett val ner på öppna fältet att ta ett svårt eller enkelt spår känns det svåra spåret självklart. Snart ska dock orutinen göra sig påmind igen. Nedanför depån på det öppna fältet ligger banans lerigaste pöl i år. Det är riktigt tung lera och den är djup. Här går jag in med samma strategi som i hästskon, håll till vänster och håll hög fart. Det funkar. Jag surfar igenom leran i hög fart. Men så händer det som inte får hända igen. Jag hinner i fatt en annan åkare och istället för att bara köra om lägger jag mig bakom i hans spår. Han faller och där står jag nu igen. Jag ramlar inte men blir stående i djup lera. Strax efter kommer föraren innan mig igång, men i hans försök att ta sig ur leran sprayar han mig och min cykel fulla med lera. Efter några minuter är han lös men jag ser ut som en lerfigur från någon utgrävning på Gotland. När jag nu själv ska loss överhettas cykeln snabbt och stannar. Jag försöker starta om, den startar och stannar. Så här håller det på några minuter innan jag inser att det här kommer inte gå. Jag bestämmer mig nu för att vänta en stund och låta cykeln kallna. Medan rensar jag kylaren från lera. Men det här är hopplöst. Jag står mitt i spåret och varje gång jag fått bort geggan är cykeln täckt igen.

En nedskitad Husqvarna motorcykel.

Efter ungefär tio minuter tar jag beslutet att flytta bort bågen från spåret och försöka igen. Ett styrketräningspass senare står jag nu på gräset och försöker starta hojen igen. Helt kört. Det ryker och batteriet låter som om det börjar tröttna. Jag bestämmer mig nu för att ringa Olle och be om hjälp. Sagt och gjort. Av med tröja, hjälm och handskar. Mobilen ligger i min Camelback. Några minuter senare svarar Olle att de kommer, men det kommer ta en stund. Förbi rusar förarna förutom de som fastnar då förstås. Det ligger människor i klasar. Någon cykel har helt sjunkit ner i leran. Äldre hjältar sitter i leran och orkar inte röra varken sig själva eller sina cyklar. Efter 20 minuter bestämmer jag mig för att prova att få igång cykeln igen. Underbart! Den startar på första försöket. Jag kastar iväg ett kort SMS till Olle att jag är igång igen och slänger på mig kläderna. Nu jävlar ska det åkas.

In i depå.

Det är en överlycklig Olle som möter upp mig när jag väl hittar fram till depån. Jag babblar oavbrutet om hur grymt det här är och trycker i mig energikex och saft. Björn och Olle kollar hojen och konstaterar att allt ser bra ut. Iväg, iväg! Ropar Olle.

Sista varvet, en vurpa och min medalj!

När jag ger mig ut på tredje varvet är det revansch som gäller. Nu har det gått så mycket tid så att eliten börjar komma ikapp. I början svischar de förbi och det gäller att hålla sig ur vägen. Men jag börjar snart få bra koll så jag försöker hänga med. Och ju längre varvet går desto bättre hänger jag med. När jag kommer fram till leran ute på det öppna fältet ligger tre åkare i en hög mitt i spåret. Jag bestämmer mig för att inte göra samma misstag igen och väntar innan leran på att det ska bli fritt spår. 5 minuter senare klyver jag leran likt en Vaxholmsbåt klyver vågorna. Det går grymt bra!

Snart är jag tillbaka inne i skogen igen. Hala kalkstenshällar, stigar, grus och stenar stora som cykelhjälmar körs över med rasande fart. Det går så grymt bra att jag börjar ta skvalparna (det heter så tror jag när det är många gupp efter varandra) på bakhjulet. Jag håller fint ställe genom kurvorna och jag börjar faktiskt bli riktigt bra på det här. Förutom enstaka elitåkare är det faktiskt jag som kör om mest folk. Inte tvärtom.

Mitt ben blåslaget av gotlands kalkstenar.

Jag blir övermodig. När jag försöker hänga på elitåkarna börjar jag köra på marginalen. Och där inne i skogen när jag landat efter att hoppat ned för en mindre klippa av kalksten klämmer jag åt handbromsen lite för hårt. Framhjulet viker sig och jag störtar till marken. När jag faller hamnar hela mitt högerben under cykeln. Jag har dragit av alla muskler i min högra vad av är min första. Höften är bruten är min andra. Höger hand är också bruten är min tredje tanke. Jag har tidigare i livet brutit ett stort antal ben och även ryggen så jag vet vad jag talar om. Men den här gången ska det visa sig att jag har fel. När jag fått bort cykeln och hunnit slappna av, allt medan elitåkare far förbi på båda sidorna om mig, börjar faktiskt benet kännas ok. Jag kommer gå i mål!

I mål!

Väldigt stolt efter att ha genomfört mitt livs första endurorace!

10 minuter senare kör en trött men mycket glad Johan Ronnestam över mållinjen i Gotland Grand National. Vad som verkade som en omöjlig utmaning var möjligt. Jag inser samtidigt att jag har haft tur som inte skadat mig mer. Den absolut största överraskningen med det här äventyret var just skador. Jag har aldrig deltagit i en sport där jag sett så många olyckor på så kort tid. Gotlands kalkstenar är grymma och havet av lera oförlåtligt.

Med medaljen kring halsen åker jag igenom depåområdet. Kroppen är varm av glädjen över att vara färdig. Samtidigt längtar jag efter mer. Det här var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Jag gjorde det! Stort tack Marie för att du tog mig med på en fantastisk resa!

Some of you probably know about my little venture called JAJDO. Together with Jonas Theder and Andreas Wålm I’ve set out to build an app factory. So far it’s a small factory and it’s taken some time to fine tune the assembly line but we’ve finally made it. Our first app is live in the app store!

Our first app. We’ve made history (at least in our books : )

The Buildo Rescue Sticker Book

This app is called Buildo Rescue and features 103 hand designed, full-color stickers themed around the Emergency & Rescue Services. There are boats, police cars, ambulances, helicopters, jet skis, scuba divers, doctors, nurses and loads more to choose between!

Build your own scenes in panoramic soundscapes

It’s simple yet cool sticker book app for kids aged 1-7 focused on engaging children’s natural creativity. Studies have shown that children who are able to create or make sense of narratives at an early age have a greater connection to knowledge and greater potential for self-expression.

We’re nr:1 in the Swedish Education category in Sweden

The app was launched yesterday and today we learned that it’s already the Nr:1 in the Swedish education category in the app store. Wow. I’ll tell you – this building products for children’s stuff is fantastic! So, if you haven’t tried it yet – head over to JAJDO and have a look at the app or head straight to the app store. psst – Read the Moms and Dads zone before getting started!

Moving forward we’re hoping to launch somewhere between 5 and 7 more apps before christmas. Most aimed towards kids 1-7 years and some meant for you parents of those small wonders of the world!

Have fun learning!

I was born into this world as free as any child. No religion, no political point of views, no ideas about what was right or wrong. Nothing. Just free. And I screamed!

Me – around two years old walking our dog named Gorko.

Then, just as you, I was brought home, fed, raised and I started to grow. Depending on where in the world we live, who bring us up and what happens around us we’re shaped. We’re shaped not into what we want but into a mix of what our parents, friends and the society wants.

Since then I’ve been trying to break free. Not from it all. There are tons of things I never want to be free off, but also tons of things I’d like to leave behind.

The most interesting journey lays ahead of me. It is covered in darkness. You and I call it the future. The future, that’s what I want to shape all by myself. I want it to be built on my beliefs, my ideas and my thoughts. I want to succeed. I’m willing to fail. But I’m not willing to let you shape it for me. In fact I’m prepared to fight the rest of my life to stay free and true to my own beliefs. This is what drives me. The continious strive for freedom. Not money. Not status. Pure freedom.

Some people say I don’t listen, but I do! I’ll listen to what you have to say but I’ll decide for myself. That freedom – I’ll fight for it the rest of my life.

Maybe Robyn says it best: “Don’t fucking tell me what to do!

Don’t Fucking Tell Me What To Do by robyn

It is Saturday morning. The summer is slowly coming to an end even though I’m still waking up way to early due to the light. I’ve had the privilege to have quite some time off with my family. Only one project has been running over the summer.

My youngest daughter Linn trying out her new fishing rod in the evening light

What’s up, that’s the question I’m asking myself right now. What’s the next big thing. What comes after Facebook and Twitter, when will YouTube be challenged, what’s the next hype after the iPhone, we’ve lived for quite some time now with Playstation, XBOX and WII. And what ever comes next, how will that change the way we communicate and sell brands and their products.

I’m searching deep inside myself to find something that shows me the way. Some spark of energy that I can nurture to bring it out in the open. Something that will light the fire that will guides me.

Whatever it is I’m sure it will be as easy to adapt to as the iPhone, it will be as social as Facebook, it will be as entertaining as the first Halo was, it will be as real as a piece of wood and it will be as eco-friendly as something we’ve never seen before.

I hope it hits the car industry cause to be honest, nothing has really transformed that business the last 50 years. I do hope it hits the home appliances industry cause things seems to be standing still there too. I’d love for the tourism industry to change. Not to mention the toy industry, please give me something that makes me and my kids have super fun. Oh please give me a new favorite restaurant. Hmm, beverages. Isn’t it time we found something that truly challenged Coca Cola. Just give me something new!

I think I can see the light…somewhere deep inside.

On monday morning I’m slowly getting back to work. I’m really looking forward to that. See you soon!

And now to a very sensitive issue – monitoring. As some of you know my profession is leading brands into the future of communication. One of the more important parts of this is teaching them how to keep track of their own brands in the jungle of conversation. What are people saying about my brand, where does the conversation take place and how can we respond to it – simple questions really.

However, quite many brands don’t have a clue on how to do this or even worse – they haven’t even started to think about tracking conversations related to their brands.

When I speak about this we often end up talking about me and how I track my own brand. I try to keep track of every conversation out there that in one way or another has my name or brand in it. As often as I can I also listen to, respond or in other ways take the conversation into account – just as any brand should.

One of my Netvibes dashboards that I use to monitor Ronnestam online

Since sharing is caring – here is how to track keywords online on a daily basis without paying for it. NOTE – this doesn’t give you a 100% guarantee and the more generic your brand is the harder it is to monitor it, then professional help might be your solution. It also applies better to smaller brands rather than large ones. But you will gain some control over what happens online in most open forums and it’s a start!

Follow these 21 steps to take gain some sort of control of where your brand might be mentioned online

1. First thing. Head over to Google Alerts and enter the keywords you want to monitor. This is the easy one.
2. Then do the same over at Socialmention Alerts. An easy one too. However, these first two ones are a little bit slow so continue reading.
3. Register an account on Netvibes.com and once your done keep that Internet browser window open.
4. Open one more window (press CTRL+N or CMD+N on a Mac)
5. In the new window, go to socialmention.com and perform a search on the keywords (for example the name of your brand) you want to track.
6. Once you have gotten your result. Look for the orange RSS icon in the top right corner.
   Click the RSS Feed icon.
7. Now select the link in your web browser and copy (press CTRL+C or CMD+C on a mac).
8. Switch back to the window where you have your new Netvibes.com page.
9. In the top, press new Tab and name it with the keyword you searched for.
10. In the top left, click the green button ‘Ad Content’ and choose Ad a Feed in the drop down menu.
11. Place your marker in the field that says ‘Enter a feed address or website URL for auto detection’ and paste (CTRL+V or CMD+V on a mac).
12. Press the button Add Feed besides your pasted link.
13. Now press the little green button that says ‘add’ and you search result will be displayed in the bottom field below the Tab that you just named.
14. Switch windows and perform the same search in Socialmention but this time click the tab Microblogs above the search field
15. Redo the entire process and you have added your next search.
16. Once you are done you should have searches in each and every area from the web.
17. Now Switch window back to the one with Social Mention and go to Icerocket.com
18. On Icerocket you will find the RSS results to the left.
19. Now perform the same process except for creating new tabs in Netvibes.
20. Once done, go to Twingly.com and perform the same searches on both Blogs and Microblogs.
21. Last thing to do. Go to the preferences of your internet browser and change your startpage to netvibes.com

Now you will at least know if there’s any shit written about your brand and you have the possibility to act.

And of course I do know that some of you might think this sounds scary but this is the world we live in and you should act in accordance.

August has already passed and maybe it’s a little bit late for me to share my horoscope. But since I like it I’ll share it anyway. My birthday is the 20th of August and that makes me a Leo.

I just loved this portrait found on FFFFound of a Leo and couldn’t find a better reason to post it on my blog.

Here is my Horoscope:

The Lion is considered the king of the jungle, and likewise you Leos have an air of royalty about you. Some Leos even have hair resembling the thick mane of the Lion. But Lions are more than roar, for they are truly magnificent beasts. The Lioness proudly cares for the young, hunts and takes care of survival with relentless intent and ferocity, when needed. And proud are you Leo! Perhaps that’s why Leo often chooses work that puts you in the center of stage or in the spotlight of appreciation.

Leo are warm of spirit, eager for action and are driven by a desire to be loved for what you bring to others. Leo are a magnanimous leader and a faithful servant. Once scorned in love, however, Leo will withdraw your affections and the light, once brilliant, can go cold.

Leo motto might be “What you see is what you get.” You tend to live your live straightforwardly and with a flair for drama. In fact, many Leos are attracted to the theater, the performing arts and public relations, for you truly understand the importance of putting on a good presentation. As you blaze gloriously through your life, remember to take time to acknowledge the feelings of those around you. If you forget, you could unconsciously hurt someone you love. But, if you remain aware your impact, others can benefit from your presence.

Element: Fire

Fire signs are naturally warm. A fire gives light and heat, but it doesn’t get depleted as others feed on its warmth. One candle can bring light to a room and it won’t burn any faster if ten people read from its light than if there was only one. Fire doesn’t plan it next move; it isn’t logical. It simply is in the moment and will burn what fuel is available without judgment or forethought. For this reason fire signs can successfully rely on their intuition and survival instincts.

The fire of Leo is brilliant and intense. It’s like the summer Sun that relentlessly shows up every day and whose heat continues to build over a period of time.

Fifth House: Children

The Fifth House is directly related to children, but it is also associated with any type of childlike activity. Even grown-ups need to play and this is a function of the Fifth House. In fact, all self-expression and creativity comes from this sector. Additionally, this is the House of Romantic Love. Truly, the Fifth House could be called the House of Enjoyment.

Key Planet: Sun

The Sun is the undisputed King of our little planetary system. He is always in the center. Without his light, there would be no life here on earth. Although the Sun is 93 million miles distant, its warmth is the basis for all energy on Earth. Astrologically, the Sun represents our will. It’s like the fuel that fires each of our individual furnaces and gives us cause to live. As the key planet of Leo, the Sun is the symbol of the self and from it stems all individuality and creativity.

Leo Greatest Strength: Your playful and loving nature.

Leo Possible Weakness: Need for approval can become too important.

ps. The horoscope was originally posted on AOL Horoscopes. Go there and get yours too!

Mark this weekend in your calendars. TEDx is coming to Sweden and it’s thanks to Teo Härén & Fredrik Härén and Henrik Ahlén who’ve been the driving forces behind getting TEDx here.

The first event is beeing held north of Stockholm with about 40 people attending the party and I’m honored to be one of them. Don’t worry – there will be new events following this one so get your but mouse over to the TEDx Stockholm website and show your interest.

This first event will be all about inspiration and I’m eagerly looking forward to be inspired by God knows who. I do know that homeboy Richard Gatarski has been given a 5 minute slot that he has turned into a crowd sourcing experiment on his blog and I of course think it’s a great idea.

Richard is asking us all to contribute with some sort of inspirational thing communication how to create the “best start in life for our children”.

As always I couldn’t keep my fingers out of the jam. 1 hour later I submitted this:

Now head over to Richard and submit yours!

Later this day the river was flooding food from the main land. The sharks ended up chasing me to the beach

That is me up there. About to cut back into the white water and sitting on the right, after surf. Below shows me right after dropping in on Uluwatu, one of the worlds finest left handers.

The other day I was backing up some old paper prints and these two shots got me thinking.

This was taken one of the first days surfing Uluwatu. I forgot my rash guard in our bungalow and got sunburned bad

The photos are taken some time back in 1990 when I first visited Bali. I had the greatest time and hooked up with guys like Kelly Slater and Rob Machado that I’ve learned to know via snowboarding buddies.

At this time Internet wasn’t anything I was thinking about. It didn’t exist, at least not in my mind. I had a mobile but bringing it to Bali was out of the question. You called back home every 14 days to say you were ok. People didn’t expect you to communicate more often than that if you were on the other side of the globe. A postcard did just fine!

These were days that defined my life. Internet just came along and swept me of my feets.

My parents always thought I spend to much time in front of my computer. Personally I’m afraid my kids won’t spend enough time there.

If there’s anything I’m sure of its the fact that kids growing up with a sound relation to computers will create a strong platform for the rest of their life.

This is why I love Scratch. Scratch is a programming language suitable for kids that makes it easy to create your own interactive stories, animations, games, music, and art — and share your creations on the web.

So, if you’ve got kids – move them from slaying other people in war games to building applications in Scratch.

Thanks Rory for the Tweet-tip

Me interacting with Mr Dolphin, his friends and family.

I have spent the last 6 days on Lanai, Hawaii together with a good friend. We’ve been down here attending Tibco’s yearly conference. He as an employee and me as a guest. The optimum setup for me as I’ve focused more on exploring the island than business.

Apart from getting to know Vivek Ranadivé, Tibco founder and technology innovator, and learning about his thoughts on the future I also got the chance to chat quite a lot with Roger Craig, who (who by the way also blogs) considered one of the worlds best American football players. Roger is working with marketing at Tibco (smart move) and we found common grounds. There is so much to learn from people like this. If you ever meet one of them, don’t stay on the bench. Get up and interact.

My best appointment however was meeting Mr Dolphin with friends and family. Every day we headed down to the ocean to snorkel with these guys. I’ve been diving and surfing with dolphins before. Back in the 80s and early 90s when I was snowboarding professionally I traveled every year to Ireland to surf and sometimes we ended up surfing with these wonderful animals. But the last couple of days on Lanai has been crazy. I got my camera out and snapped some shots.

Every day about 50-70 dolphins has visited the bay where we stayed. A little bit further out 10 Humpback whales watched us. They were too far out to swim to (I tried) but their presence in the background was out of this world.

I’m using a small Olympus 725SW that is not optimum when it comes to shooting underwater. But, much inspired by Wayne Levin, a photographer actually living on Hawaii I got the images into Photoshop and turned them into black and white ones. What a difference.

What before was a regular, quite bad shot of the dolphins instead turn into something out of this world. I’ll at least frame 2 or 3 of them once I get back home.

In color, quite ordinary and bad in quality

In black & white, transformed into timeless and dream-like art

It is amazing to see that sometimes a simplistic change in the character of a photo totally turns it into something timeless and dreamlike. Changing focus and looking the other way usually do, remember that when you’re creating communication. Don’t just look in front of you…the solution might be hiding somewhere else. And suddenly you’ve created art!

The other day I had to switch phone numbers since I got myself an iPhone 3G. The new number is +46 70 654 90 10.

The fact that this post will be picked up by LinkedIn, Plaxo, Friendfeed, Twingly, Facebook, Jaiku, Tumblr and probably another 20 different social networking services connected to my RSS feed makes me hope that people actually will write down my new phone number.

Why don’t you call if you have something fun to speak about.

Today my youngest daughter Linn is turning 1 year old. 

Horray, Horray, Horray, Horray!